TJÄDERN OCH KÄRLEKEN

Djurmodeller är ovärdeliga för forskning och framsteg. Men varje art måste bedömas utifrån sina förutsättningar. För en flugsnapparhona är tid ungar och dygdens duration 10 minuter.

Faktum är att människan är den enda art som ibland under långa perioder ägnar sig åt monogami. Den biosociala grunden till människans monogami är det 20-åriga vårdkontraktet på avkomman och att människohonan ställer upp även under icke fruktbar period.

Visst kan djurmodeller vara nyttiga för hypotesgenererande experiment, men hypoteserna måste verifieras eller falsifieras på människa innan de accepteras över artgränserna.

Tjädern är en utmärkt modell, om man vill fördjupa och vidga sina vyer på kärleken. En del hönsfåglar imponerar utan att slåss, en del slåss utan att imponera. Tjädern både imponerar och slåss, liksom människan.

En gång ville jag filma tjäderns kärlek på spelplatsen. Jag stoppade upp en tjäderhöna i parningsställning, förankrade henne ordentligt och involverade morgonens första tjädertupp.

Resultatet var patetiskt. Tjädertuppen klunkade, sisade och parade sig om och om och om igen tills han svimmade av utmattning.

Den arbetshypotes som jag utvecklade med ledning av det här experimentet är, att INGET KÄRLEKSLIV FUNGERAR NORMALT, OM DEN ENA PARTEN ÄR DÖD FRÅN FYSISK ELLER PSYKISK SYNPUNKT!

mats_hagglof@hotmail.com