lördag 13 februari 2010

SAMERNA FÖRVANSKAR HISTORIEN

Signaturen " Med samiskt blod i ådrorna " har sänt mig följande:

Märkligt att myndigheter aldrig genomskådar samernas nödrop om mer pengar till än det ena, än det andra.

Jag är barnbarnbarnbarnbarn till en lappfamilj som flyttade från Kittelfjäll till Tärnaby i slutet av 1700-talet. Vi hade renar en gång i tiden men övergick till kor och getter och försvenskades mer och mer med ingiften i nybyggarfamiljer, som även de hade samiska rötter. Jag bär på berättelser och minnen. Och jag blir inte glad när samerna förvanskar och ljuger ihop sin historia.

När jag var liten kom renarna ned från fjället ned till skogslandet som det hette. Som längst for renraiden till Strömsund och Stenseletrakten.

1934 kom Norrbottenslapparna till Vapsetns sameby. På 1940-talet började dessa samer invadera Lyckselebygden med sina renar. Och hjordarna blev större. Dessa Norrbottenslappar har vad jag vet aldrig tidigare varit över norra stambanan i Västerbotten.

Måste berätta att svenska samer får ersättning från norska staten för att norska renar trampat sönder i de svenska renbetslandet. Hur kan det komma sig att svenska renar inte trampar sönder tall- och granplant? Ren som ren. Eller är de norska renarna klumpigare än de svenska?

Nu vill samerna ha pengar igen på grund av att gruvbrytningen förstör renarnas flyttvägar. Men renarna flyttas ju med lastbil nuförtiden, ekvationen går ej ihop.

Undar också varför samerna skall envisas med att hålla fast vid detta gammelmodiga sätt att hålla renar? Och varför numera så fruktansvärt stora hjordar?

Man pratar om kultur, att bevara den. Jo det fanns fattiga lapptorpare med utsvultna ungar i dragiga hus. Men tack och lov så är den kulturen bara museiföremål numera.

Så måste jag ge lite bröm också: NI ÄR FÅ, MEN JÖSSES VAD NI HÖRS OCH MÄRKS!!

Signaturen "Med samiskt blod i ådrorna" "

Inga kommentarer: