ÅTERINPLANTERA VILDREN I SVERIGE

Genom seklen har arter kommit och gått i vårt land. För cirka hundra år sedan introducerades kanadagåsen i Sverige och idag är den mycket uppskattad av jägarna men ej av badgäster och ägare av fritidsbåtar. Under andra världskriget smet ett antal minkar från farmarna och de har sedan dess gått mycket hårt åt en del fågelbestånd längs kusterna. Att utrota minken är idag omöjligt.

Är en djurart invasiv, det vill säga gör den mer skada än nytta får man undvika att föra in den arten i landet. Minken är ett sådant exempel och mårdhunden ett annat. Skulle den sprida sig till våtmarkerna i södra Sverige skulle den göra ofantligt stor skada. Dessutom bär den på rabies och parasiter vi inte vill ha! Den skjuts överallt så snart den visar sig.

Vildsvinet är attraktivt från jaktsynpunkt men besvärligt för jordbrukare och i trafiken. Även vildfåret mufflon är en jaktlig resurs som dessutom håller landskapet öppet. Vitsvanshjorten introducerades i Finland för ett 70-tal år sedan och enstaka exemplar har skjutits i norra Sverige . Den liksom den kanadensiska bävern blir måhända nästa däggdjursarter att på egen hand etablera sig i Sverige.

Vi har utrymme för att ta ansvar för en del globalt hotade arter. Exempelvis den tjuvjagade och hotade snöleoparden som lever i bergen i Himalaya och Centralasien skulle passa in i norra Sverige. Likaså den mäktiga visenten, den ett ton tunga europeiska varianten av bisonoxen, som det idag bara finns några tusen av.

Vildrenen bör vi absolut återinföra! Inte minst för att vargen skall ha något att äta.

mats_hagglof@hotmail.com