BROR DUKTIG I DOPNING U.P.A. !

Redan år 1976 gav Norges Idrettsforbund ut de första direktiven i syfte att bekämpa dopning. Det var via sin småskrift Emenhefte nr 3 " Idrett og stimulerande midler - doping " först ut i Skandinavien. Största utrymmet gavs de anabola steroiderna och jag citerar från sidan 18:
" Når anabole steroider blir gitt till barn og unge i vekst, till kvinner eller till pasienter som er i rekonvalentfase etter store kirurgiske ingrepp, langvarige sulttilstander eller allvarlige infeksjoner, resulterer dette i en positiv kvevestoffbalanse i kroppen og en markert ökning av muskelmassen. I idrettsverdenen brukes anabole steroider i doser optil 200 - 300 mg/dag mot 10 - 15 mg i sykehus, vilket gier en svaer påvirkning, icke bara på okningen av muskelmasse, men ogsåpå appetitttten, slik att kaloritillforseln blir enorm, ofte 6 000 till 8 000 kalorier per dag. Detta forer till vektokning, och det karakteristiske ved vektokningen er, AT DEN KOMMER PÅ OVERKROPPEN (SKULDER, NAKKE, OVERARM OG BRYST), og således gir store fordeler i kraft-idretter, kasteovelser etc. Disse virkninger har fort til att bruken av anabole stroider har blitt meget omfattande. " Övriga länder i Skandinavien köpte detta budskap.

Vid samma tid, i slutet av l970-talet, startades ett testlaboratorium i London under ledning av professor Arnold Beckett, delägare i detta bland de första ackrediterade dopingtestlaboratorierna. Han åkte land och rike runt och predikade entonigt och intensivt: " Man behöver bara titta på de östtyska simmerskornas ben för att förstå att de använder anabola steroider. Till och med tidningen Svensk Idrott publicerade detta hans påstående, vilket naturligtvis gynnade omsättningen vid hans lab i London. Nämnde Arnold Beckett lyckades fälla bland andra sprintern Ben Johnson och dito Linford Christie liksom den brittiske skidåkaren Alain Baxter. Och, vad värre är, i hela 25 år var han medlem i IOC, Medical Commission!

Med facit i hand nu när anabola steroider helt strukits från sjukvårdens arsenal på grund av att de är otjänliga, kan man entydigt konstatera, att såväl Norges Idrettsforbund som professor Arnold Beckett mycket aktivt bidragit till att de anabola steroiderna fått så stor användning inom idrotten. Gratulerar!

mats_hagglof@hotmail.com

VARFÖR SKJUTA 209 LODJUR?

I vårt östra grannland Finland finns ungefär lika många lodjur som i Sverige. Men där finns mycket få rådjur av det enkla skälet att de aldrig invandrat till Finland. De är på gång nu. En viss stam av inplanterade vitsvanshjortar finns, men i huvudsak lever de finska lodjuren på småvilt - det skulle de kunna göra i Sverige också i en nödsituation.

Varför jagar man lodjur i Sverige? Visst kan de utgöra ett bekymmer för rennäringen. Samtdigt måste man dock beakta, att resterna av lodjurets byten gynnar järven, som annars skulle tvingas döda fler renar. Utanför renskötselområdet är problemen med lodjur i stort sett obefintliga. Under år 2008, det senaste året det finns statistik för, dödades totalt 47 tamdjur, de flesta får. 16 av dem dödades i Västra Götaland, där lodjursstammen först på senare år vuxit till. När stängslingen där blir lika effektiv som på andra håll kommer antalet dödade tamdjur att minska.

Varför då döda lodjur utanför renskötselområdet? Svaret är att vi har mycket effektiva lobbyisteri form av jägarorganisationerna, som årligen förses med statsbidrag i storleksordningen 50-60 miljoner kronor. De vill helt enkelt ha rådjuren för sig själva och anser att lodjuren har rducerat antalet rådjur. Till viss del är nog detta sant. Men om vi ser på historien så ökade rådjuren mycket kraftigt när rävskabben slog till. Nu har rävarna återhämtat sig och rådjuren minskar. Antalet rådjur som skjuts vid jakt är ungefär detsamma som före skabben - trots lodjuren. Delvis kan det ha att göra med att lodjur jagar räv.

Jägarna har helt enkelt under många år levt med helt onormala rådjursstammar och vill så klart att dessa guldår fortsätter!

mats_hagglof@hotmail.com

ÅTERINPLANTERA VILDREN I SVERIGE

Genom seklen har arter kommit och gått i vårt land. För cirka hundra år sedan introducerades kanadagåsen i Sverige och idag är den mycket uppskattad av jägarna men ej av badgäster och ägare av fritidsbåtar. Under andra världskriget smet ett antal minkar från farmarna och de har sedan dess gått mycket hårt åt en del fågelbestånd längs kusterna. Att utrota minken är idag omöjligt.

Är en djurart invasiv, det vill säga gör den mer skada än nytta får man undvika att föra in den arten i landet. Minken är ett sådant exempel och mårdhunden ett annat. Skulle den sprida sig till våtmarkerna i södra Sverige skulle den göra ofantligt stor skada. Dessutom bär den på rabies och parasiter vi inte vill ha! Den skjuts överallt så snart den visar sig.

Vildsvinet är attraktivt från jaktsynpunkt men besvärligt för jordbrukare och i trafiken. Även vildfåret mufflon är en jaktlig resurs som dessutom håller landskapet öppet. Vitsvanshjorten introducerades i Finland för ett 70-tal år sedan och enstaka exemplar har skjutits i norra Sverige . Den liksom den kanadensiska bävern blir måhända nästa däggdjursarter att på egen hand etablera sig i Sverige.

Vi har utrymme för att ta ansvar för en del globalt hotade arter. Exempelvis den tjuvjagade och hotade snöleoparden som lever i bergen i Himalaya och Centralasien skulle passa in i norra Sverige. Likaså den mäktiga visenten, den ett ton tunga europeiska varianten av bisonoxen, som det idag bara finns några tusen av.

Vildrenen bör vi absolut återinföra! Inte minst för att vargen skall ha något att äta.

mats_hagglof@hotmail.com

FRUITS AND VEGGIES

UPPLANDS-BRO POETISKA SÄLLSKAP

På initiativ av bibliotekarie Anita Edman, Bro, har Upplands-Bro Poetiska Sällskap bildats. Sällskapets policy:
förmedla Poesins tjusning,
samlas till uppläsningar av egen och andras poesi , låta sig inspireras av etablerade poeter,
vara ett "forum" att dryfta poetiska strofer,
inspirera till eget skrivande.

Exempel på olika verksamheter: oberoende kulturförening, Poetry slam, "ung poesi", Världspoesidagen, "poesi i valrörelsen", poesiverkstad...skrivande,poesinatta, maratonpoesi, rap, hiphop.

Till till sällskapets första hedersmedlem utsågs Leif Nylén.
Ordförare ( ordförande ) Mats Hägglöf
Kommaterare ( sekreterare ) Annamarija Todoreov
Summerare ( kassör ) Göran Hedberg
Tanterare ( revisor ) Hans Bergström och Karl Qureshi
Inspiratör Anita Edman
Kreatör ( klubbmästare, fixare, organisatör ) Cezar Florin och sheila Alverbäck


mats_hagglof@hotmail.com

Fare of hare. Nära skjuter ingen.

We had a discussion about animal models in research and the art and ethics of reproduction some times ag0 ( see " Tjädern och kärleken " in this blog ) . I feel, that it is timely to analyze the behavior of another popular animal, the fores hare of the north part of Sweden. The Figure above depicts a typical track of such a hare, from one resting place (start) to nest rest. It is obviousthat the pattern of movment provides both advantages (chances) and disanadvatages (risks).

The restricted territory of the hare minimized his exposition for sharp noses and keen eyes. Furthermore, it saved energy. the hare had the habit of circus movment. He left the loop with a side jump (drop-out), intended to let a possible tracker re-circulate alone. All drop-outs from loop or track were preceded by back-ward movement. The track and the loops were the same but the resting place was new; the hare never rested at the same place twice for some days or weeks.

Besides many tooted or winged predators, man and hound provided main enemies. Sometimes, hound wass missing due to prgnancy, breast-feeding or poverty. The boys of the family, usually 10 - 15 years of age, were recruited. Ture Berg is one witnss of mine; he put 10-20 hares to the pot in his pre-life period. The trick was slow-motion - the faster the hunt, the wider the loop.

Generally, the hare was not stressed by hunting. He held a distance of respect to hound or boy andgrazed while they caught up. Exceptional hounds were able to catch and kill the hare. Such skill was not rewarded by the marksmen, who were prone to kill the dog, too. Exceptional hares were able to manhandle hounds; the physical wounds of the hound were negligible, the sores of soul lfelasting.

In spite of its obvious advantages, the track often turned out the bane of the hare. Many huntera were familiar with his triks. Marksmen and snares lined his track. the survivors became subtle. The grounds of previous fores fire provided a favorite flight - old ashes in the nose of a dog meant salvation. Roades, water and ices also provided paths of rescure, not to mention wet thickets.

thus, the life and death of the hare provided a model of human life ( Eccl. 9:11)

"The race is not to the swift
or the battle to the strong
nor does food come to the wise
or wealth to the brilliant
or favour to the learned;
but time and chance happen to them all".

mat_hagglof@hotmail.com

WHO KALLAT TILL FÖRHÖR OM SVININFLUENSAN

Nyligen kallades WHO till förhör inför Europrådet angående svininfluensan. Paul Flynn ,ordförande i rådets hälsokommitté, sa att WHO vilselett regeringar att köpa in massvis med vaccindoser i onödan.

I vad som måste betecknas som en unik händelse kallades WHO till förhör inför Europarådet den 26 januari 2010 för att bland annat svara på varför man vilselett regeringar runt om i världen till att köpa in massvis med vaccindoser för något som i själva verket visat sig vara en mild influensa?

Rådets vice ordförande Paul flynn slog fast:

" Det har kostat regeringar mycket pengar som kunde ha spenderats bättre,stressat människor och skapat kaos i sjukvården. WHO har förstört mycket av sin trovärdighet då de slagit falskt alarm. "

Och vidare:

" Det fanns ett finansiellt imperativ bakom det här och läkemedelsindustrin som investerat fyra miljarder dollar har drivit på samt haft egenintresse av att det fanns en fruktan medresultat: ett enormt överköp av vaccin. "

WHO försvarade sig under förhöret med att analyser visat att svininfluensan genetiskt visat sig vara mycket annorlunda jämfört med andra influensor och att klinisk information från Mexiko visat på att viruset kunde förorsaka allvarlig sjukdom och död. Man kunde identifiera en mycket allvarlig lunginflammation som i många fall visat sig vara dödlig och den geografiska spridningen var exceptionellt snabb, hette det.

Enligt WHO:s egen hemsidahar till dags dato 14 142 människor dött i svininfluensan. Jämför det med att en vanlig influensa per år sägs döda mellan 250 000 - 500 000 människor i världen.

mats_hagglof@hotmail.com

SVERRE SJÖLANDER OCH VÅRT DJURISKA ARV

AKTUELL BOK: Sverre Sjölander. Vårt djuriska arv - om människans biologiska natur.Nya dox 91-578-0426-5,www.nya-doxa.se

BAKGRUND: Sverre Sjölander, professor i zoologi vid Linköpings universitet. Han betonar ofta det biologiska arvets begränsningar och möjligheter. Sommarpratare i radions P1, där han bland annat förordat att våra heliga kor, renarna, skall hägnas.

SPÄNNING MELLAN NATUR OCH KULTUR!

Vi som överlevde vår barndoms ladugårdar visste att tjuren är farligare än kossan och galten farligare än suggan. Detta pragmatiska perspektiv har delvis gått förlorat i nutida debatt. I ett samhällsklimat av kvalmig konsensus har Sverre Sjölander profilerat sig som en balanserad och mogen motsägare.Spänningen mellan verklighet och önskvärdhet observerades dock redan av Gusatf Fröding:

Nu är jag led vid tidens schism
emellan jord och stjärnor
Vår idealism och realism,
de klyva våra hjärnor.
Det ljugs, när porträtterat grus,
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Sjölanders ambition är att förklara allt - eller åtminstone det mesta - ur ett evolutionärt perspektiv och i biologiska termer. Han väjer inte för komplicerade fenomen som språk, kommunikation, flockpsykologi, etik, fortplantning och könsroller, feminism och biologi, rätt och fel, medvetet beteende och programmerat beteende. Boken är lättläst och trevlig och redovisar även det som uppfattas som svårigheter i den biologiska världsbilden.

Jag menar, att det har en potentiell betydelse för vår hälsa att vi är medvetna om människodjurets biologiska förutsättningar. Detta gäller inte minst i juletid, när " Ordet blev kött och tog sin boning bland oss. " Då kan även köttet få ta till orda och lägga fram sin syn. Men utesluter det ena det andra?

mats_hagglof@hotmail.com

KULTURMYTER KONKURRERAR

Det förtjänar att understrykas, att våra syntetiska samer ( se health19_swe), det vill säga nuvarande rennäring, är en del i ett internationellt bedrägeri. Folk har alltid vandrat och flyttat till försörjning och överlevnad. Om utövare av en näring utnämns till ras, etnicitet eller folk, då står kriget för dörren.

Politikens positiva mål är att göra alla medborgare delaktiga i en välfärdsstat med demokrati och mänskliga rättigheter, inte att återerövra stenåldern eller subventionera en överklass med särskilda rättigheter.

Vägen till fred är ökat samarbete mellan befintliga stater, demokratiska incitament till de stater som släpar efter i utvecklingen, men inte uppsplitring av befintliga stater i mindre enheter med nya och större orättvisor.

I dagens läge konkurrear alla länder med sina urbefolkningar och kulturer som turistattraktioner. I den här kampen är kvalité,sanning,folkbokföring och dokumentation avgörande konkurrensfördelar. I det här sammanhanget är det rimligt att komma ihåg även våra mindre minoriteter, exempelvis kvänerna.

Många hus och fastigheter står idag folktomma i Norrland. Samtidigt avtalspensioneras tusentals bilarbetare i Europa och i Amerika. Förenklat kan man säga att en sådan avtalspensionär i USA blir ruinerad av en hjärtinfarkt.

Om den här avtalspensionären köper hus och mark och bosätter sig i Norrland, så blir hon/han delaktig i en hälsovård, som tillhör de främsta i världen. Sverige i sin tur får skatteintäkter av pensioner som tjänats in i andra länder. Det är inte märkvärdigare än att många svenskar bosätter sig Spanien, Grekland eller Thailand efter pensioneringen.

Idag finns det en allemansrätt att bära samedräkt, indiandräkter eller andra folkdräkter om man vill leka eller hedra. Min åsikt är den att den som så önskar borde få registrera sig som "same" med rösträtt i framtidens Sameting. Bondgårdarna ovanför högsta marina gränsen hade egna renmärken till slutet av 1800-talet. Det är inte rimligt att det skall vara svårare att bli "same" än att bli jude eller muslim.

mats_hagglof@hotmail.com

MÅNGA I LANDET DRABBAS NÄR RENSKÖTANDE SAMER PRIVILIGERAS

Redaktören vid tidningen Norra Västerbotten,Thure Lundström,Skellefteå, skriver:

De renskötande samernas återkommande krav på mer förmåner, mer makt och rättigheter till mark och vatten från fjäll till kust, vållar ständigt stora problem och svårlösta tvister. Mest drabbade har ortsbefolkningen i fjälltrakterana och inlandet varit, även samer utan renskötselrätt. Alltmer också boende ned mot kusten. Även skogs- och jordbrk, turism och gruvnäring, jägare och fiskare samt trafikanter alla årstider.

Främsta anledningen till detta är de renskötande samernas priviligerade särställning och inflytande, som ingen annan har i landet. De kräver också hela tiden utökade myndighétsbefogenheter för Sametinget. Allt detta av de som inte vill och icke anser sig vara svenskar, med egen flagga och nationaldag. Men propagandan fortsätter. Exempelvis under ett stort propagandajippo i Stockholm när en av samernas främsta talesmän, Olof T Johansson inför TV-kaerorna utropade: " Vi har nu okuperat Stockholom, som tillhör vårt land, vi måste återfå vårt land! " Det land, som efter istiden, under olika tidsperioder, befolkades av olika folkslag som inte var samer. Dessa var anfäder till alla som nu bor i Sverige. Därför får inte härstamning berättiga någon att som ursprungsfolk diktera och sätta sig över andra. Gällande allt som i Sveriges riksdag år 1886 föreskrevs: " Det finns inga giltiga skäl till att lapparna i förevarande fall skall tillåtas i något undantagsförhållande, eller tillerkännas bättre rätt, än den fasta befolkningen ".

Med förhoppning om bättre samlevnad mellan renskötande samer och övrig befolkning och att mina tidigare goda och långvariga relationer med samer skall bestå.

På mångas uppdrag
Thure Lundström

SAMERNA FÖRVANSKAR HISTORIEN

Signaturen " Med samiskt blod i ådrorna " har sänt mig följande:

Märkligt att myndigheter aldrig genomskådar samernas nödrop om mer pengar till än det ena, än det andra.

Jag är barnbarnbarnbarnbarn till en lappfamilj som flyttade från Kittelfjäll till Tärnaby i slutet av 1700-talet. Vi hade renar en gång i tiden men övergick till kor och getter och försvenskades mer och mer med ingiften i nybyggarfamiljer, som även de hade samiska rötter. Jag bär på berättelser och minnen. Och jag blir inte glad när samerna förvanskar och ljuger ihop sin historia.

När jag var liten kom renarna ned från fjället ned till skogslandet som det hette. Som längst for renraiden till Strömsund och Stenseletrakten.

1934 kom Norrbottenslapparna till Vapsetns sameby. På 1940-talet började dessa samer invadera Lyckselebygden med sina renar. Och hjordarna blev större. Dessa Norrbottenslappar har vad jag vet aldrig tidigare varit över norra stambanan i Västerbotten.

Måste berätta att svenska samer får ersättning från norska staten för att norska renar trampat sönder i de svenska renbetslandet. Hur kan det komma sig att svenska renar inte trampar sönder tall- och granplant? Ren som ren. Eller är de norska renarna klumpigare än de svenska?

Nu vill samerna ha pengar igen på grund av att gruvbrytningen förstör renarnas flyttvägar. Men renarna flyttas ju med lastbil nuförtiden, ekvationen går ej ihop.

Undar också varför samerna skall envisas med att hålla fast vid detta gammelmodiga sätt att hålla renar? Och varför numera så fruktansvärt stora hjordar?

Man pratar om kultur, att bevara den. Jo det fanns fattiga lapptorpare med utsvultna ungar i dragiga hus. Men tack och lov så är den kulturen bara museiföremål numera.

Så måste jag ge lite bröm också: NI ÄR FÅ, MEN JÖSSES VAD NI HÖRS OCH MÄRKS!!

Signaturen "Med samiskt blod i ådrorna" "

FOTLAPP OCH SKOHÖ

De som gjort svensk militärtjänst vintertid vet vad fotlapp är. Ett stycke tyg som viks om foten och bärs i stället för eller tillsammans med en strumpa i en sko. Fotlappar tillverkas vanligen av ylle. Fotlappar förekom främst under historisk tid. Fotlappar eller spår av fotlappar finns bland annat i Bockstensmannens kläder och i Skjoldehamnsdräkten.

Skohö är en sammanfattande benämning på starr, gräs och halm, som i det svenska allmogesamhället insamlats, torkats och beretts för att användas som isolering i vinterskor. Skohö anvädes av nybyggarna i Norrland till långt in på 1900-talet, och jag är själv en av dess användare som barn.

Bland de manuskript Linné medförde till Holland fanns hans lapska flora. Det var det viktigaste resultatet från den resa han gjorde till Sveriges nordligaste landsdelar år 1632. I den FLORA LAPPONICA han kom att publicera 1637 citerar jag följande:

" Lapparna skyddar sig mot den våldsamma kölden på följande sätt: byxor av ludna renskinn sträcka sig ända ned till fotknölarna och fötterna bevaras i likaledes ludna, av renskinn förfärdigade skodon, med den ludna sidan vänd utåt. I dessa skodon instoppa de detta gräs - som skördats om sommaren, torkats, kort förut upprispats medelst en järn- eller hornkam samt gnuggats mellan händerna - på sådant sätt, att det täcker ej blott smalbenen utan ock fötterna överallt, både ofvan och under. Omgivna av dyligt hör äro de alldeles fria från hvarje känning af den våldsammaste köld. Med samma slags hö fylla de ock sina ludna handskar, på det att händerna ej måtte skadas, och sålunda kan detta härdade folkslag bärga sig för kölden. På samma sätt, som detta grässlag om vintern hindrar kölden, så borttager det ock om sommaren fotsvett och på samma gång skyddar det från skada, då de under vandringar stöta mot stenar o.s.v.Skodonen är nämligen ganska tunna, icke förfärdigade av läder utan av skinn.

TVÅ UNDRINGAR

Jag skissar på en bok med titeln " Kvinnor och hästar jag mött och ridit " Upptäcker då att det finns hästar jag inte kan glömma och kvinnor jag inte kan minnas.Visst är hästar konstiga?

Vid ett fågelbord här i Bro sitter en skylt med texten: "Fåglar får endast matas vid fågelbordet".
Det betyder att jag inte får fotografera dem vid detta fågelbord. Och inte prata med dem heller?

Mats Hägglöf

HANDSKRIVET BREV OM OKNYTT

Bengt Larsson, född 1924 och boende i Björna by, Västernorrland, har försett mig med ett handskrivet brev om oknytt han upplevt enligt följande. Han berättar där om Fredriksbacken, en brant backe i ett skogsparti norr om Björna kyrka:

" Det har alltid talats om att det hänt oförklarliga ting i Fredriksbacken. Jag skall berätta om en händelse som jag och min broder Rune upplevt där. Jag var omkring 16 år, Rune 4 år yngre när vi med hästkärra lastad med halm och grodd potatis för sättning åt vår gode vän skräddaren Anton Rudsten som brukade klippa oss och även sy oss en del kläder. Klockan hade blivit närmare tolv när vi ställde färden hemåt. Hästen gick i lagom takt tills vi kom till Fedriksbacken, då han tog i ordentligt uppför den branta backen och var orolig. Båda selpinnarna föll loss och kärrans skaklar stöp i marken. Jag fick hålla tömmarna hårt för att behålla hästen, backa in honom igen i skaklarna och selpinnarna tog jag upp från marken och satte tillbaka.

Jag kan berätta om en annan händelse i Fredriksbacken som kunde ha gått tokigt. Jag var i 5-årsäldern och fick följa pappa till handlarn K P Karlsson för att köpa mjöl, en säck på 8o kilo. Vi hade en lugn och dygdig häst, ett sto, och jag fick köra den hem. Allt gick bra tills dess vi kom till Fredriksbacken där hästen blev heltokig , stegrade sig och föll i sken. Vi lyckades få hästen lugn efter ett par hundra meter. "

Skrock och okunskap ger ofta krydda till berättelser som dessa. Hur kan man förklara?

Unga pojkar, oerfarna och okunniga hade inte satt fast skakelpinnarna ordentligt. Vid denna backe, Fredriksbacken, var det högst sannolikt en "älgväxel", alltså ett stråk, där brunstiga älgtjurar lämnade rejäla doftspår efter sig. Speciellt hästston reagerar kraftigt på den doften med oro och tendens till sken. Efter Doroteavägen utanför Åsele, där jag är född, vid den så kallade 1000-backen (en telefonstolpe med nummer 1000 har gett namnet), blev hästar oroliga, lade öronen bakåt, stegrade sig och stundom skenade. Där var en känd älgväxel.

Dessutom handskades man förr ofta felaktigt med hästarna. Många var i allmänhet skärrade, hispiga och kom lätt i sken. De hade vad man numera säger om människor: nervösa besvär. Alltför många hästägare och kuskar hade för sig att man skulle slå dem till lydnad.

mats_hagglof@hotmail.com

SAMERNAS MÅLTIDER FÖR 100 ÅR SEDAN

Kristoffer Sjulson skrev om måltiderna:

Redan tidigt om aftonen vidtar tillredningen av kvällsmåltiden. Denna måltid är den viktigaste av dagens måltider. Vintertiden äter man till denna måltid helst kött. Sommartiden ätes huvudsakligen mjölkrätter vid alla måltider. När köttet skall anrättas verkställs matlagningen av husfadern, eller om han är frånvarande eller hindrad, av drängen. All mjölkmat åter lagas av husmodern, eller undantagsvis av pigan. Sedan ett större stycke fruset kött införts i kåtan och drängen hämtat in friskt vatten i grytan och hängt henne i rikkien över elden, ställer sig husfadern på knä framför kubben och hugger sönder köttet i stora stycken, vilket ett efter annat kastas i grytan. Köttet skall kokas tills dess blod ej sipprar ut ur det när man skär däuti - knivarna drages ur slidan, ett stycke kött fattas med vänstra handen , bit efter bit lösskäres, doppas i flott och förtäres. Sedan köttet är förtäret tar man sleven och dricker några slevar köttspad som efterrätt. - sommartid åts färsk, kokad fisk, men på denna ville man gärna ha en skål jåmomelkie till efterrätt. Jåmomelkie eller Gompa är lapparnas enda grönrätt, den enda rätt i vilken ämnen ur växtriket ingår i större mängd.

mats_hagglof@hotmail.com

ORDNINGSFÖRESKRIFTER VID UMEDALENS SJUKHUS 1935

Den 1 jauari 1935 invigdes Umedalens sjukhus med plats för 500 patienter. Nedanstående ordningsföreskrifter nådde de anställda:

Befattningshavare, som önskar använda radio å sitt rum, skall därtill i skriftlig framställning till Direktionen skaffa sig tillåtelse.

Jämlikt Medicinalstyrelsens gällande föreskrifter skall tillstånd för användandet av elektriskt värmande apparater ( doppvärmare, platta, kaffekokare, strykjärn etc. ) inhämtas hos sjukhusdirektionen. Användning av dylika apparater utan dylikt tillstånd innebär olovligt tillgrepp av elektrisk energi och är sålunda straffbart enligt lag.

Sjukhusets hissar får ej användas i onödan. I hiss får patient aldrig lämnas ensam.

Reparationer å vatten- och avloppsledningar samt å elektriska ledningar anmäls direkt till kontoret. Andra reparationer anmäls - vad sjukavdelningarna och sjukvårdspersonalens bostäder beträffar - genom uppsyningsperonalen till sjukhuschefen och beträffande ekonomiavdelningarna och ekonomipersonalens bostäder genom vederbörande ekonomiförestånderskor respektive föreståndare till sysslomannen.

Jämlikt direktionsbeslut är det förbjudet, att inom sjukhusets lägenheter nyttja sprit- eller fotogenkök.

Å vindar får ej papper, askar, träull och dylikt förvaras för eldfarans skull.

Skräpa ej ner med sopor, papper, lådor, saker, vissna blommor och dylikt. Allt brännbart skall mottagas i maskincentralen för förintelse.

Torkning eller vädring av kläder och klädesplagg får ej ske i fönstren.

Stora grusgropen vid nervkliniken får ej användas som avskrädesgrop.

Sjukhusets festsal får icke annat än efter sjukhuschefens medgivande för varje särskilt fall
För dans i festsalen, matsalar och samlingslokaler skall tillstånd i varje särskilt fall inhämtas hos sjukhuschefen.

Stör ej omgivningen med radio eller grammofon eller högljudda samkväm efter kl 10 e.m.

Umedalens sjukhus i oktober 1934
SJUKHUSCHEFEN

------------------------------------------------------------------------------------
Att spara elektrisk energi var viktigt, tydligen. I vårt hem satte far in för låga säkringar i "proppskåpet" när elen installerades, detta för att hålla nere elförbrukningen.

GOMPA, BEPRÖVAT MEDEL MOT SKÖRBJUGG

Denna ursprunglingen samiska grönsaksrätt hade i lappmarken en utomordentlig betydelse som anti-skörbjuggsmedel. Dess tillredning beskrivs såhär av Astrid Enoksson i tidskriften Västerbotten 3:76:

" Kvanne samlas innan den spruckit helt ut. Blandas med fjällsyra. Lite vatten tillsätts och alltsammans kokas till en grötlik massa, renmjölk blandas i. Läggs i träkärl eller i en avigvänd renmage, som knyts för. Förvaras i jorkällare, en grop i marken täckt med näver och sten. Gompan förtärs påföljande år vid återkomsten till fjället. "

Nils Erikssson skriver från Bäsksele, Vilhelmina, om Gompa på följande sätt: " Gompa var vanlig både bland lappar och nybyggare. Under försommaren medan "toltan" - kvanne - är ung, 3-4 dm hög, plockas hela växten och läggs i säck. Stora familjer kunde plocka flera säckar fulla så att Gompa skulle räcka hela vintern. Samtidigt plockades en liten påse "saltgräs" , ängssyra, till saltning av Gompa, somliga plockade även angelica till detta. När man kom hem rensades växterna, lades i gryta och kokades ett par timmar, lades upp och fick rinna av och kallna. Sedan hackades alltsammans i småbitar. Växtmassan lades sedan i en stor så, över den slogs kärnmjölk. Fick jäsa i två veckor innan den åts. Gompa blandades med tjockmjölk. Om vintern frös Gompan så att man med en kniv fick skära loss och tina upp vad man behövde för dagen. "

mats_hagglof@hotmail.com

TJÄDERN OCH KÄRLEKEN

Djurmodeller är ovärdeliga för forskning och framsteg. Men varje art måste bedömas utifrån sina förutsättningar. För en flugsnapparhona är tid ungar och dygdens duration 10 minuter.

Faktum är att människan är den enda art som ibland under långa perioder ägnar sig åt monogami. Den biosociala grunden till människans monogami är det 20-åriga vårdkontraktet på avkomman och att människohonan ställer upp även under icke fruktbar period.

Visst kan djurmodeller vara nyttiga för hypotesgenererande experiment, men hypoteserna måste verifieras eller falsifieras på människa innan de accepteras över artgränserna.

Tjädern är en utmärkt modell, om man vill fördjupa och vidga sina vyer på kärleken. En del hönsfåglar imponerar utan att slåss, en del slåss utan att imponera. Tjädern både imponerar och slåss, liksom människan.

En gång ville jag filma tjäderns kärlek på spelplatsen. Jag stoppade upp en tjäderhöna i parningsställning, förankrade henne ordentligt och involverade morgonens första tjädertupp.

Resultatet var patetiskt. Tjädertuppen klunkade, sisade och parade sig om och om och om igen tills han svimmade av utmattning.

Den arbetshypotes som jag utvecklade med ledning av det här experimentet är, att INGET KÄRLEKSLIV FUNGERAR NORMALT, OM DEN ENA PARTEN ÄR DÖD FRÅN FYSISK ELLER PSYKISK SYNPUNKT!

mats_hagglof@hotmail.com

MILJÖKÄMPEN WERNER BERG SOM PÅVISADE KVICKSILVER I FÅGEL OCH FISK

År 1947 anställdes en ung värmlänning som konservator vid Naturhistoriska riksmuseet i stockholm, Werner Berg. Redan efter ett par år befordrades han till chefskonservator och som sådan har han varit verksam fram till pensioneringen 1980. Under dessa år monterade han alla slags ryggradsdjur, från små kolibrier till stora älgtjurar och björnar.

Fåglar har Werner Berg alltid varit specialintresserad av, och varje dag har han ömt matat fåglar ur sin hand på balkongen i sin bostad i Ekhagen. Den största upplevelsen var när han fick skapa en vacker monter med paradisfåglar, som Sten Bergman fångat på Nya Guinea och skänkt till Riksmuseet. Det hela möjliggjordes genom en donation av en svenskättling, sir Edvard Hallström. Det rörde sig faktiskt om tvenne montrar, den ena från högslätten med bergspapegojor, lekstugefåglar och fikonträd, den andra från regnskogen med skimrande paradisfåglar i alla färger och format. Trion Werner Berg, Sten Bergman och konstnären Lindorm Liuljefors, som målat bakgrunden, stod för konstverken!

Redan år 1950 lärde jag känna Werner Berg, och jag kunde hjälpa honom med uppbyggnad och skötsel av djuren i Biologiska museet på Djurgården; i 30 år var han ansverig för samlingen där.

På 1960-talet hade man upptäckt stora halter av kvicksilver i vissa fåglar och i fisk i Sverige,mera än i angränsande länder. Giftiga kvicksilverföreningar användes för svampbekämpning i utsäde, så kallad betning, men användes också inom cellulosaindustrin. Werner Berg ifrågasatte om fåglar, som drabbats av förgiftning och död, hade pickat i sig av betat utsäde på åkrarna. Man började analysera fjädrar från olika fåglar och tider på Riksmuseet. Werner Berg anade samband här och såg till exempel orsaken till att gulsparv kraftigt minskade i antal som en följd av betat säd. Kvicksilverproblemt blev större när man upptäckte att rovfåglar som havsörn,berguv och pilgrimsfalk drabbades och att det fanns höga halter i den fisk som vissa fåglar levde på. Detta var ett stort miljöprojekt och ledde till att betmedlen förbjöds.

Vid sidan av konservatorsarbetet har Werner Berg haft ett rikt föreningsliv via Riksmusei vänner, Par Bricole, Bifrostorden, Svertiges Radios gymnastikförening och bastuklubben i Åkersberga.

" Man är inte bra för att man är gammal. Men för att bli gammal måste man vara bra ", yttrade Werner Berg på sin 90-årsdag 2005. Han dog hösten 2009.

mats_hagglof@hotmail.com

ONÖDIGA PILLER

SKADLIGA LÄKEMEDEL SOM INTE LÄNGRE KAN SÄLJAS I EUROPA DUMPAS I U-LÄNDERNA SOM MEDEL MOT UNDERNÄRING. I SVERIGE LURAS SOCIALSTYRELSEN ATT GODKÄNNA BOTEMEDEL SOM INGEN MÄNNISKA BEHÖVER. I SJUTTON ÅR OCH I SEX LÄNDER HAR JAG SÅLT LÄKEMEDEL ÅT LÄKEMEDELSBOLAGEN. I DENNA VERKSAMHET GÅR PENGARNA ALLTID FÖRE MORALEN.



Läkemedelsindustrin är mycket ung och mycket rik. Läkemedelsindustrins främsta uppgift är att ge dess aktieägare maximal utdelning.



När dåvarande Medicinalstyrelsen år 1901 utgav sin officiella läkemedelsförteckning innehöll den sammanlagt 30 produkter, som idag skulle betecknas som läkemedel. Opium, morfin, kodein och atropin är fyra exempel på dessa trettio. Då liksom alltsedan medicinalförordningarna 1688 och ända fram till 1913 var det utesluatnde apotekarna som hade rätten att i Sverige tillverka och försälja läkemedel.



På dagens apotek kan man idag välja mellan cirka 2 490 olika läkemedelsprodukter. 90 % av dessa har tillkommit de senaste 20 åren!



När läkemedelsindustrin tog över läkemedelstillverkningen och informationen stod både apotekarna och läkarna handfallna. Utvecklingen gick för fort. Det fanns inte något systematiskt informationsflöde kring nya mediciner. Liklaså saknades regelsystem för hanteringen av nya originalpreparat. Först år 1934 fick statens farmaceutiska laboratorium uppdraget och långt senare även resurserna att bedöma ändamålsenlighet och kvalitet hos varje nytt läkemedel innan det fick säljas på marknaden. Långt dessförinnan gjordes tafatta om än så vällovliga försök att försöka mota Olle i grind.: " Om bedrägliga läkemedel och läkemetoder... " hette en småskriftserie som utgavs av apoteksinspektörerna Thunberg och Mörner, professorer i Lund respektive Uppsala. Men den skriftserien drunknade i reklamfloden från de snabbt framväxande läkemedelsindustrierna.



Visserligen har apoteken förstatligats. visserligen har kontrollverksamheten fördjupats, och det finns exempel på musen som röt: Socialstyrelsen har skriftligen en gång vågat hota att ta bort dåvarande storsäljaren Valium från den svenska marknaden om inte det schweiziska mammutföretaget Hoffman la Roche ändrade sin vilseledande annonsering om Valium som hjälpmedel på " Hertzpatienten ". Men tveklöst är det läkemedelsindustrin som styr och ställer även idag. Att en frisk människa i vårt land inte behöver äta piller i någon form passar inte försäljarna av vitaminer och mineraler. Att slemlösande hostmediciner är verkningslösa struntar man i, att man är på väg att sönderdela födan i dess beståndsdelar och göra piller av varje beståndsdel är ett faktum.



I bästa fall består ett läkemedel totalt sett av två viktiga delar: 1. kemiska beståndsdelar som verkar i för patienten gynnsam riktning,2. information om hur läkemedlet ifråga rätt skall användas. I sämsta fall innehåller läkemedlet ifråga ingetdera. Detta är tyvärr inte helt ovanligt. Ett praktexempel: Hela gruppen anabola steroider, se nedan.

UNDER 1950- OCH 1960-TALEN plöjdes åtskilliga hundratals miljoner kronor ner i utvecklingsforskning och marknadsföring. Aktieägare vid i första hand västerländska läkemedelsindustrier anade mycket stora pengar i dessa hormonpreparat.

Tittar man i läkemedelskataloger från 1960-talets mitt skall man finna upp till 20 fantasifulla användningsområden för anabola steroider. Inte färre än 12 oilka preparat slogs om den svenska marknaden Den vanliga och naturliga utvecklingen för ett verkligt läkemedel är att antalet indikationer/användningsområden ökar ju mer man lär känna läkemedlet ifråga. För anabola steroider har utvecklingen varit den rakt motsatta. Man började försäljningen med en övertro som ledde till att det började lukta apotek i idrottutövarnas omklädningsrum. AV DE 12 PREPARATEN ÅTERSTÅR IDAG INGET; MEDLEN HAR VISAT SIG VARA OTJÄNLIGA INOM SJUKVÅRDEN - MEN DE ÄR FORTFARANDE STORSÄLJARE PÅ IDROTTENS BAKGÅRD!!!

När jag arbetade som försäljare av läkemedel brukade man indela läkarkåren i fyra målgrupper: äventyrslystna, tidig majoritet, sen majoritet och eftersläntrare. För att en läkare/patient skall övergå från ett läkemedel till ett annat vid samma åkomma bör rimligen minst ett av följande tre villkoruppfyllas: det nya preparatet bör ha bättre effekt, det bör vara skonsammare , det bör vara ekonomiskt fördelaktigare.

De äventyrslystna, dvs de lättpåverkade läkarna, sneglar förstås på dessa tre faktoirer. Men de är lätta motivera för preparatbyte av andra skäl: små gåvor och personlig kontakt. För man som försäljare noggranna anteckningar kan man vid nästa kontakt fråga hur det står till med segelbåten eller med sibirian husky och - tro mig - det kan räcka för att vederbörandes patienter redan vid nästa läkarbesök skall förses med ett helt nytt penicillinpreparat för samma åkomma.

Läkare i gruppen " tidig majoritet " är viktig för den planerade försäljningsökningen. Här finns opinionsbildarna. Här finns de noggranna i preparatvalet. Dessa läkare behandlas av läkemedelsindustriun individuellt och med stor omsorg. Kan man få dem att pröva ett nytt, redan registrerat läkemedel - gärna med förevändning att det rör sig om en klinisk prövning i miniatyr - ja, då är halva segern vunnen. De kliniska prövningarna har i regel en rent försäljningsmässig bakgrund. ( Jag talar här inte om den egentliga läkemedelsforskningen på det kliniska planet.) Karriärhunger hos de unga läkarna i kombination med maktbegär har stundtals monopoliserat förnuftet. Detta passar läkemedelsindustrin som hand i handske, och många gånger står forskningen högt över moralen.

Vita tabletter är bättre mot huvudvärk än gröna. Gröna tabletter är bättre mot ångest än vita. En spruta är bättre än en tablett. Hostmediciner måste vara flytande.

Många kringfaktorer har en faktisk och betydelsefull inverkan på människans hälsotillstånd och prestationsförmåga. Detta vet läkarkåren. Den goda tron utgör många gånger en utmärkt medicin - placeboeffekt. Dagligen använder läkarna detta verktyg. Att mot den bakgrunden förse patienten med i sak onödiga preparat kan i bästa fall, paradoxalt nog, gynna både industrin, Apoteket AB, läkarna, patienterna och även samhället via förkortad sjukskrivningstid.

Brist på vitaminE har icke påvisats i Norden. Lika full lyckades ACO på 1980-talet inregistrera en " ny välsmakande tuggtablett med 100 mg vitamin E ". Socialstyrelsen godkände alltså ansökan med en enda indikation för denna receptfria, inkomstbringande tablett: konstaerad E-vitaminbrist.

Naturligtvis är det vars och ens ensak att på egen bekostnad vitaminisera sin urin och avföring. Vi har en fri marknadsekonomi. Måhända bör man upplysas om vad man håller på med när man äter E-vitaminer liksom att överdosering leder till illamående, trötthet och muskelsvaghet.

Under 17 år och i sammanlagt 6 olika länder har jag sålt mina tjänster till läkemedelsindustrin. Jag har arbetat som läkemedlskonsulent, copywriter, säljledare och sales manager. Jag har fört enskilda säljsamtal med drygt 6 000 läkare, besökt Sveriges samtliga lasarett, föreläst vid de flesta utbildningsenheterna inom sjukvården och i tjänsten sett hundratals medicine stuerande supa omkull med notan betald. En viktig säljuppgift har varait att lägga ut " kliniska prövningar " av nya och jag har via köpta läkare presenterat fantastiska säljunderlag i form av vetenskapliga prövningar, så kallade Bestätigungsprüfungen.

MED DISTANS PÅ DESSA 17 ÅR TVINGAS JAG KONSTATERA ATT JAG VARIT TENDENTIÖST OBJEKTIV I MITT ARBETE. JAG HAR ARBETAT I ÖVERTYGELSE. NÄR JAG TILL EXEMPEL BEORDRADE ANNONSER OM ANABOLA STEROIDERS UTOMORDENTLIGA EFFEKT PÅ ÄLDRE KVINNOR - FÖRBÄTTRAT ALLMÄNTILLSTÅND OCH ÖKAD AKTIVITET - VAR JAG LIKA TROENDE SOM EN FRIKYRKOPREDIKANT. IDAG VET JAG ATT BLÅBÄR ÄR LIKA EFFEKTIVA. OCH MERA HARMLÖSA!

mats_hagglof@hotmail.com

EN ARKEOLOGISK FULLTRÄFF - 11 300 ÅR GAMLA BOPLATSER FUNNA!

Norrbottens museum genomförde under augusti och september 2009 en arkeologisk utredning kring Kaunisvaara och Aareavaara i Paja kommun. Utredningen har visat sig vara en arkeologisk fullträff, två av gravarna har C 14-daterats till omkring 9300 fKr, det vill säga ungefär 11300 års ålder i kalenderår räknat.

Fyndet kommer att ge ytterligare information om hur inlandsisen smält undan, och ger ytterligare indikationer på vilket sätt människor befolkat Norrbotten och de nordliga delarna av Norge och Finland.

De fyra boplatserna upptäcktes på en sandhed, koskenkangas, väster om byn Aarevaara vid Muonioälven. Den är nordlig gränsälv mot Finland. Två av boplatserna påträffades på sandmarkera vid Muonioälvens södra strand. Platsen invid älöven är ett läge där man som arkeolog kan förvänta sig att hitta yngre boplatser från stenålder och framåt, säger arkeologen vid Norrbottens museum Ola Estlund. Marke är jämn och lätt att gräva, och sanden dränerar undan regnvatten bra, och där finns färskvatten och vatten till att resa på.

Resultatet av utredningen har mötts med förvåning av kvartärgeologer i Sverige på universiteten i Lund och i Stockholm. samt på SGU ( Sveriges Geologiska Undersökning ) eftersom den uppfattningen geologerna haft tidigare om inlandsisens bortsmältande måste ändras kraftigt.

De påträffade boplatserna är de äldsta som påträffats hitintills i Norge, Sverige och Finland. Det är enligt nämnde Ola Estlund helt omöjligt att koppla de människor som då levde till nutida befolkning. Man bör ej tala om samer och kväner som urbefolkningar, man bör klassa dem som minoriteter!

mats_hagglof@hotmail.com

SÄTT REFLEXER PÅ VÅRA HELIGA KOR, RENARNA

Kostnaden för trafikdödade renar överstiger årligen 50 miljoner kronor, eventuella personskador och kostnaden för tidsförlust ej inräknat. Eftersom denna tamboskap vistas över allt större ytor i Norrland och sedan ett antal år även häckar vintertid på E4 till exempel måste man räkna med fortsatta och många kollisioner ren/bil.

Att reflexmärka renarna vore en kraftfull och effektiv åtgärd. Man har gjort försök med vajor i Norrbotten sedan 1990-talet med goda resultat. Det handlar om en krage, som sätts på.

Jag förordar att man nitar fast reflexer på öronen och samtidigt chipsar renarna. Denna enkla åtgfärd skulle naturligtvis minska lidandet för renarna. Så kan man dra in ersättningen för trafikdödade renar, som ej är reflexmärkta. Kostnaden för allt detta, ja, våra svenska indianer har en utomordentlig förmåga att utverka skattemedel liksom att erhålla pengar från EU.

NAVELSTRÄNGEN MELLAN LIV OCH DÖD

All mänsklig lycka är sinnlig lycka
All mänsklig lycka är biologisk lycka
All tillfredsställelse förutsätter behov

Nyduschade tonåringar med extravaganta kycklinglår
Brådmogna äggstockar med sprickfärdiga gulkroppar
Tonårsgnägg och kärringgnat
Spermabanker, surrogatmammor
Abortvecka
Vitvecka

Tystnad, tomhet,ingenting att minnas
Sorgen unnar ingen sova
Tuppen har inga händer
Hönan inga bröst
Man börjar pissa på lyktstolpar

Lägg inte livet på is
Dö inte för Dig själv
Ditt pansar kan bli för tjockt
Det finns människor så ensamma
Att ingen kan sakna dem

Stora saker börjar med små saker
För att var intressant måste Du vara intresserad
Prata buddism med munkarna
Lämna bidrag till templet
Lev hand i hand och kind mot kind

Man lever när man skapar andra till del
Värnar om medmänniskans värde

mats_hagglof@hotmail.com

BLOMMOR I SVERIGE

Så har den äntligen kommit! Floran som är en fröjd att använda. Våra vanligaste vilda arter, 200 stycken, har indelats efter färg, vilket gör det mycket enkelt att hitta. Glöm Krok/Almqvists gamla flora, där man skulle räkna ståndare, kolla om "stjälk av nedlöpande blad är taggig". Glöm Björn Ursings monster till handbok! Själv har jag under min skoiltid samlat,examinerat och presssat drygt 900 svenska arter Det gigantiska herbariet skänkte jag till Kommunala Realsokolan i Storuman en gång i tiden. Så jag har stor erfarenhet av botaniska handböcker. Författare till boken Blommor i Sverige är ingen mindre än jourhavande biologen vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, Lars-Åke Janzon. Bo Mossberg har illustrerat. Han är den främste blomstermålaren genom tiderna och har exempelvis tidigare gjort samtliga illustrationer till den lovprisade och storsäljande Den nya nordiska floran.Grattis alla botanister!