ÄTTESTUPAN - EN BLUFF,EN KLINTBERGARE!

I min barndom hörde jag då och tal om ättestupan. Det skulle vara ett rejält klippstup, där gamlingar påstods hoppa ut för att bespara sig ödet att sakta och oförmögna tyna bort.
Det berättades om en namngiven kvinna i hembygden som när hon med släktingars hjälp var klar för hoppet hade som sista ord sagt " Jag gruv".

Det har visat sig att ättesupan är en rejäl bluff och det har kunnat beläggas på många sätt - bland annat via kyrkoböcker från 1600-talet och framåt och via sökningar efter benrester vid påstådda platser i hela Norden. Myten lär härstamma från Island.

I detta sammanhang vill jag berätta om samernas begravningsplats i Fatmomakke, Vilhelmina kommun. När jag en gång av många besökte denna samernas kulturellt viktiga plats, det var år 1957,möjligen 1958. Midsommartid och biskopen i stiftet var där för att inviga en ny begravningsplats. På några gravar stack det upp rör med cirka 10 centimeters diameter och jag fick veta, att i dessa gravar låg samer som dött sedan förra begravningstillfället, Mikaeliehelgen året dessförinnan. Via röret kunde prästen hälla de tre skoporna jord på kistan under begravningsakten varefter röret drogs upp och hålet fylldes igen!

Och så en liten historia. När samer dog tidigare och det var vintertid kunde liken förvaras på annan plats än i likboden. Vilhelminaprästen träffade en same vars far dött ett par månader tidigare, vid juletid. Är det inte dags att föra far till en likbod, undrade prästen.

"Nej inte än, jag har honom i en båt i båthuset och har tack vare detta skjutit två rävar där.
Jakttiden pågår ännu en månad".

Mats Hägglöf