KÄRLEK OCH KÄRLEKSLIV

Djurmodeller är ovärderliga för forskning och framsteg. Men varje art måste bedömas utifrån sina förutsättningar. För flugsnapparhonan är tid ungar och dygdens duration max 10 minuter om tillfälle ges.

Faktum att människan är den enda art som ibland under långa perioder ägnar sig åt monogami! Den bisociala grunden till detta är det 20-åriga vårdkontraktet på avkomman och att människohonan ställer upp även när hon inte är i fruktbar period, vilket möjliggör detta (Ordspråksboken 5:3-22, 7:4-27).

Visst kan djurmodeller vara nyttiga för hypotesgenererande expeiment, men hypoteserna måste verifieras eller falsifieras på människa innan de accepteras över artgränserna.

Tjädern är en utmärkt djurmodell, om man vill fördjupa och vidga sina vyer på kärleken. En del hönsfåglar imponerar utan att slåss, en del slåss utan att imponera. Tjädern både imponerar och slåss, liksom människan.

En gång på 1950-talet gjorde jag en djurfilm, Ivår herres hage, och jag ville även filma inte bara tjäderns spel utan även kärleksakt. Jag stoppade upp en tjäderhöna i typisk, väntande parningsställning (med rymlig vagina i stället för kloak).Förankrade tjäderhönan på lämpligt kameraavstånd på spelplatsen och framför gömslet.

Morgonens första tjädertupp trodde inte sina ögon när han landade. Resultatet var patetiskt.
Tjädern snabbade sig att komma i parningshumör, klunkade, sisade och parade sig om och om igen eftersom hönan aldrig tycktes få nog. Hans insatser blev så påfrestande att han svimmade av utmattning!!

DEN ARBETSHYPOTES SOM JAG UTVECKLADE MED LEDNING AV DET HÄR EXPERIMENTET ÄR, ATT INGET KÄRLEKSLIV FUNGERAR NORMALT, OM DE ENA PARTEN ÄR DÖD FRÅN FYSISK ELLER PSYKISK SYNPUNKT.

Mats Hägglöf