I min barndoms Lappland var ägg en säsongvara - hönsen värpte ej vintertid i de mörka ladugårdarna. Varje höst lagrade vi ägg på salsgolvet, där det var svalt, och vi rullade dem en gång i veckan för att de skulle vara färska länge. Först på 1940-talet kom en annan förvarings-
möjlighet, vattenglas. På vårarna samlade vi sjöfågelägg men endast till matlagning; de smakade fisktran. Det var främst knipägg vi tog ur uppsatta holkar, vilka vittjades dagligen i ett par
veckors tid på våren. Ibland fanns två ägg i samma holk från den ena till den andra dagen -
där fick jag första beviset för att fåglar stundom lägger ägg i varandras bon.
Genom förädling "lurar" vi dagens höns att lägga ägg varje dag och detta gör att vi i Sverige kan förbruka 1, 9 miljarder ägg per år eller 215 ägg per person. Världsgenomsnittet ligger på 5 ägg per person och år. Under påskhelgen stoppar vi i oss cirka 70 miljoner ägg.
Kan man snurra ett ägg snabbt är det kokt, snurrar det sakta är det okokt. Luftblåsan i ägget blir större med tiden - ett färskt ägg sjunker i vatten, ett gammalt flyter upp till ytan.
Att vara tupp i en hönsgård behöver ej vara jobbigt. Tamhönan har nämligen en spermaficka och i den kan hon förvara tuppens spermier levande och dugliga upp till 2 månader.
Under de sista dagarna före kläckning kan kycklingen och mamman prata med varandra genom skalet. Hotar en fara kan hönsmamman se till att kycklingen är tyst.
Strutsen lägger det största ägget bland nu levande fåglar. Ägget är 15 - 20 cm långt och väger 1, 8 kg. Skalet är starkt - håller för en person som väger 127 kg att stå på!
Dvärgkolibrin lägger det minsta ägget, mindre än 10 mm.
Större hackspetten ruvar sina ägg endast i 10 dygn, vandringsalbatrossen i 82.
Hur kan en fågelhona som lägger sitt livs första ägg veta vad det är och hur ägget skall hanteras? Hur kan storspovhannen veta att det är han ensam som skall ruva äggen som hans fru lägger - hon vänder på klacken och flyger söderut så snart hon lagt sina 4 ägg. Det handlar inte om kärlek utan om kemi, hormonförändringar. Kemi är det även fråga om när gökungen puttar ut sin värdfamiljs ungar och därmed får maximal tillgång till föda.
För övrigt föreslår jag att Judas Iskarot utses till äggproducenternas skyddshelgon. Utan Judas´ angiveri ingen Påsk!
Mats Hägglöf
fredag 30 november 2007
TAMHÖNAN ETT ÄGGDJUR I BUR
Upplagd av Mats Hägglöf kl. 08:16
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar