75 år fyllda tvingas jag konstatera:
Dels har min hörsel försämrats och det är en verklig hämsko för en inbiten ornitolog som jag
alla tekniska hjälpmedel till trots - man tror att man står vid en motorväg om man använder
dem.
Dels har 14 nära bekanta hamnat i jorden de senaste åren.
Dels även har mina barn blivit vuxna och självständiga och har naturligen fullt upp med sina familjer och arbeten.
Det blir så tyst när guldfisken dör!
Mats Hägglöf
fredag 30 november 2007
DET BLIR SÅ TYST
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ett tröstens ord till en åldrande "ornitolog"
Att bli gammal!
Att bli gammal, det är rent förbannat,
man kan inte säga annat.
Minnet sviker, tanken sinar.
Kroppens celler bortförtvinar.
Reumatismen pinar låret,
rakt och stipigt hänger håret.
Ögonlocken som gardiner.
Ådrorna som serpentiner.
Ingenting nu mer vill läkas,
tvi den lede man vill kräkas.
Och så är det slut på "erotiken",
ingen liten vän i viken ser på en med lystna blickar.
Kroppen värker, minnet klickar.
Det är fel på hjärnkontoret, fast man kanske själv ej tror et.
Man kan inte säga annat, allting är ju rent förbannat.
Ja, du "ornitolog" detta strävar människorna efter i sin jakt på att få njuta av ålderdomen.
Ingemar Bergman sade, att man skulle ha varnat honom hur det är att bli gammal.
Audrey Hepburn sade, att man ruttnar invärtes, och det stämmer mer än väl in på ovanstående dikt.
Slutar denna korta kommentar varför det blir så tyst då man blir gammal och varför allt då är rent förbannat.
"HURRA FÖR MEJ OCH DEJ! ALLA MAN I REPET OCH TJUVEN I ÄNDAN! HÄNGEN DEN SISTA KUNGEN I DEN SISTA PRÄSTENS TARMAR! HURRA FÖR MEJ OCH DEJ! DEN DAG FÖRGLÖMMES ALDRIG."
/Lars Levi Laestadius/.
Broder ornitolog!
SJUNG AV HJÄRTANS LUST,
du som bor där det är mycket sekter, sjung för dem om mannen som "Sankte -Petter" tog i sin famn, och du kommer inte längre att ha det tyst omkring dig.
Och nu på söndag när det är morsdag, så passar det sig att du uppvaktar din kära hustru med tårta och nedanstående sång. Då min vän, då rycker det i "Ornitologens" fjädrar, och då vete katten, var det bär-hän.
SISTA BREVET från Liikavaara-Frans.
Nu långt i söter jak sitta inne
tå gomma Jällivare i min sinne
Prukkeriet jak ej klömma gann,
å Karhakkatorget, voi Kanaans lann!
Mej många gompisar ha kalla Norten,
nu kansi många ren likka jorten,
från milta ökat nu tåren rann,
nu räkna gompis så kått jak gann!
Nå gubben Fager å Skojar-Erkki,
Airas Ekholm å Törmes-Heikki,
Erkki-Wile å Rasputin,
tu vet han botte på Heikis vinn!
Men målar Artto han vara finne,
han magen hava av karvat sinne,
han tricka rödsprit å polidur,
å Hekapallsam å Hårtinktur.
Å Hjalmar Åström, å Wällivaara,
de vara bojkar, som halvan klara,
å Oskar Arnberg å Isak Björn,
men langar Ånge, han va från Jörn.
Å Hjalmar Wuopio, den late rackarn
han para lata, men säring-stackarn
hon svetta kläter i natt på tak,
mens Hjalmar öla, precis som jak.
Men målar Jonsson, han glara huskan, om inte bengar de finns i pluskan;
han måla tavlor på liten ruck,
å tom han sälja en krona stuck.
Nå Johan Söteperg han leva hejsan,
så heela hemmanet åkt kolifejsan,
Nu Isaks säring, han para kvar,
me ten han leka på kamla tar!
Men nu ja kammal å töten hota,
å ingen toktor mej mera bota,
som pruten lilja snart likka bår,
å ingen jävel, som släppa tår!
I pönemöte jak allri vari,
ej heller surkan ja nånsin fari,
men himmeln gommer ja samt å sist,
ej träffa Björkman, ej Apperqvist.
Nu Kalixvägen fara sista kången,
nu tusta glocka å salm å sången,
bå låtan min gomma ingen grans,
men brästen säja "han var Frans",
När "tommetagshornet" låter,
jak baki himmelsdörren kråter,
jak vara duster uti min sinn,
nå, ingen säja "vass go stik inn".
Å Sankte-Petter han mej titta,
"men hur i helvete har tu hitta?
tu veta må, vi salig hus!
Hit inte komma nå jävla bus!"
Jak säka: "Petter, tu titta bara,
men jak vara Frans vrån Liikavaara,
jak dänkte komma po på dej,
men kansi du nu har klämmi mej"?
Då tager Petter mej bå stora famnen,
"Du Frasse kommi nu rätta hamnen,
öl å hembränt du trikka får,
me himmles änglar i dusen år".
Välkända profiler i vår hembygd.
Skicka en kommentar