Erfarenhetsmässigt vet vi idag ganska så väl vilken betydelse stor åldersskillnad, olika utbildning, olika uppväxtmiljö och andra faktorer har för ett äktenskaps hållbarhet. Men eftersom våra erotiska instinkter och beteenden så starkt dominerar vårt handlande vid parbildningen blir äktenskapet många gånger bara en tillfällig fristad för köttets lust och själens ensamhet. Vi tänker inte längre än näsan räcker och har så förbannat korta näsor.
För släktets fortbestånd behövs TRE olika kärlekar: den sexuella lusten inklusive befruktning, den romantiska kärleken för att hålla ihop ett par och moders/familjekärleken för att ta hand om avkomman. Även om det inte bara säger klick utan klick/klick under den intensiva sexuella kärleksfasen ändras den romantiska kärleken ofta inom 4 år om man " i blindo " valt fel partner och detta är ett universiellt problem.
Den romantiska kärleken upphör, går över i familjekärlek som ett försök att hålla ihop äktenskapet för barnens skull och för att citera vad ett litet barn sade i radio om sina föräldrar som skulle skiljas: " Dom är inte kära men dom älskar varandra fortfarande ".
Mats Hägglöf
torsdag 29 november 2007
FARLIGT ATT GIFTA SIG NÄR MAN ÄR KÄR!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, du "ornitolog", eller skall vi säga gamle "Uv", du om någon borde väl vara insatt i kärlekens mysterier. Som fågelsskådare så måste du vara expert på förhållanden, både deras parningsleker och deras trofasthet mot partnern.
Är det inte så med svanarna, att då den ena partnern dör så lever den andre ensam och skaffar ingen ersättare.
Med människosläktet är det tyvärr tvärtom, det som de har mellan benen styr alltför ofta deras beteende, så visade bland annat programmet om Knytby.
Så fortbeståndet sker både till höger och vänster och massmedia är en mästare på att sätta ved i brasan. Idag skall varje människa läras upp i hur de skall tillfredsställa sitt och partnens kött, utan en tanke på de små liven.
Ja, kärlek vad är det egentligen, alltför lätt tas det i mun. Hur var det inte på Herodes tid, som för sin "byxkärlek" lät halshugga Johannes döparen. Hur är det inte med kärleken i sekter, i olika religiösa församlingar, inom islam m.m. Är det inte som Jesus sade till "fariseérna" ni är som vitmenade gravstenar utanpå men full av orenhet inom er.
När man skrapar på ytan i dessa kärleksfulla församlingar och de som talar om kärlek, så kommer något helt annat fram, månne de vet vad kärlek är. Ungefär samma, då vi berömmer oss för att vara "urbefolkning" så kommer negerblodet fram, bara vi skrapar lite på ytan.
När jag gamle "Uv" träffade min hustru för sekler sedan så hade jag varit smått förälskad i en hel drös av dessa "blommor". Men så en dag så träffade jag den rätta blomman, och det var väl kärlek antar jag, eftersom vi fortfarande kampar ihop och avkomman bara växer.
Att måndagen kom rätt snart, det fick man erfara, för Luther säger att det är det största företaget man ger sig in på. För att tro att det är en dans på rosor, det kan man glömma säger han, och jag kan efter ett långt äktenskap tillfulla intyga att "reformatorn" hade rätt.
Människorna som byggde upp vårt land, levde under mycket svåra förhållanden, men de kämpade för att hålla ihop deras stora familjer. Visst hände det under deras tid att det också blev lite "horungar" som det på den tiden kallades, då kunde ett och annat snedsprång, få ödesdigra följder, "Adamsson" hade ännu inte blivit född.
Idag är det helt annat, och en helt annan syn på det här med barn, nu gifter sig inte alla och barnen kallas för barn som de är. Nu finns både "Adamsson" och bröder och systrar i alla dess former för att ge de "hungrande" kärlek, allt för att stilla gamle "Adams" kött.
Kvinnan är egentligen aldrig nöjd med sin hunger,( nu blir det väl ett ramaskri bland det täcka könet), men det är så "krasst" det kan vara, det fick jag erfara en dag, fast jag är kommen i hög ålder. Min kära hustru kom med tvätten en dag förra hösten och jag frågade snällt, är den torr, och svaret blev, "den är lika torr som du", det är kärlek "banne mej".
Nu ligger det till så att då kvinnan begär att man skall vara henne till behag 4 gånger i veckan och inte orkar, så får man höra dessa ord, men kärleken övervinner allt, så är det på kärlekens "hav".
Vi karlar har det inte lätt, ju äldre vi desto stelare blir lederna, och den led som egentligen skulle vara stel, är det "kaputt" med, det är så "krasst" det kan vara sade kyrkogårdsvaktmästaren som krossade
kistor.
Så de som skall söka en partner, se inte på ytan, för där är de som "vitmenade gravstenar", utan sök det "inre", ta till hjärtat de ord Jesus sade till "Fariseérna" så är möjligheterna till ett långt liv med er älskade så mycket större.
Och tro inte att ni får det lätt under er vandring med eran älskade,nej, ett "helvete" kan det blir många gånger, men hur skall kärleken prövas och vinet blir godare om det inte får mogna. Kom ihåg någon skröpligare varelse som vandrar på vår jord finnes ej. Att tro att gräset är grönare på andra siden är att bita sig i svansen, då förutsätter jag givetvis att man sökt det inre hos sin partner.
Sjömän som seglar på haven får med tiden ett väderbitet ansikte, vackert och fårat blir det. Människor som seglar tillsammans på livet hav, får de också väderbitna ansikten.
Alla stormar som de seglat igenom har gjort dem till ett team, alla fåror i deras ansikten berättar om deras kärlek till varandra. Men en dag, så är det med livet, måste någon mönstra av för då har de kommit till sin hemmahamn.
Så, lägg dessa ord på minnet som en gammal garvad skeppare ger er.
Att kärleken är som en "såpad" gris, att förklara kärlekens mysterier det är ge sig ut i det okända, ta, lärdom av Jesu ord. Utan kamp är inte vandringen, och måndagen kommer rätt snabbt, och att vandringen är ingen dans på rosor, men den stigen är värd att vandra och kämpa för.
Och att någon skröpligare varelse som människan är finns inte på planeten Tellus. Att ha ordet förlåt i munnen varje dag, måste bli honörsordet i vandringen, för han som frågade Jesus, hur många gånger skall jag förlåta min broder, svaret blev sju gånger sjuttiosju, med detta ville Jesus visa hur bristfälliga vi är.
Så som slutord, om några ord inte smakar bra i eran mun och ni tar illa upp, så tänk på att det är den skröpligste varelse på denna jord som skrivit detta korta inlägg, och ta då Jesus ord i er mun. Amen.
Ps. Ni vet väl att det var Eva som lurade Adam att bita av äpplet som ormen gav henne, och dessutom fick Adam låna ett av sina revben, för att kvinnan skulle skapas. Är det inte kärlek säg, då vet jag inte vad kärlek är. Amen.
Skicka en kommentar