Internationell forskning visar, att rovdjurens betydelse för bevarande av ekologisk mångfald liksom betydelse för ekosystemens funktion är mycket större än man tidiagre trott. Stora, mycket stora erfarenheter från Venezuela och från introduktionen av varg i Yellestone nationalpark i USA talar entydigt och invändningsfritt för detta.
I Sverige finns det idag gott om betande djur men väldigt få stora rovdjur, vilket är ödesdigert för ekosystemet. ( Bakåt i tiden finns statistik som visar, att på 1850-talet dödades cirka 200 vargar enbart i Kronobergs län,Småland, och på 1910-talet fick cirka 400 vargar sätta livet till i Norrland. )När vargen fridlystes i Sverige på 1960 talet var antalet i stort sett noll.
Idag har vi mycket gott om betande djur men väldigt få stora rovdjur. Resultat: oerhört stort betestryck. Växter som till exempel mjölkört och rönn, oxel och delvis även tall har svårt att "överleva" om man inte hägnar in vad gäller nytillskott. Miljardbelopp kostar betningsskadorna.
Rovdjurens betydelse för ekosystemens funktion måste prioriteras!
Om rika länder som vårt med hög kunskapsnivå i hithörande frågor inte förmår/ vill rätt hantera
komplicerade miljöfrågor på nationell, ej lokal nivå, mot den globala miljöförstöringen, bidrar vi drastiskt till att den miljön går kräftgång!
I så fall kan vi inte klandra kineserna för att de avlivar de sista pandorna, eller för att Indiens landsbygd genom avskjutning blir av med de sista tigrarna!
Vargar liksom andra stora rovdjur buffrar ekosystemet, påstå och belägg motsatsen om Du kan!
Mats Hägglöf
onsdag 30 januari 2008
EKOLOGISK HÄRDSMÄLTA !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Visst behövs rovdjuren, ur ekologisk synpunkt. Det är dock inte lätt att få ekvationen tamdjursskötsel kontra rovdjur att gå ihop. Rovdjuren ser bara ett lättfångat byte och så är konflikten rovdjur/människa ett faktum. Vem som förlorar den kampen råder det nog ingen tvekan om. Men det är heller ingen som helst tvekan om att de bästa och livskraftigaste djurstammarna får man om man låter naturens ekologi sköta urvalet.
Att låta människan ta hand om t.ex älgpopulationen har visats sig mindre lyckat. Man har skjutit bort fina kapitaltjurar med resultat att älgstammen under en följd av år sett tämligen skral ut. Stort antal gallkor p.g.a. tjurunderskott. Om en bonde skulle ta några av sina bästa mjölkkor och skicka till slakt skulle han anses rubbad. Men på jämförbart sätt har en stor del av viltekologin bedrivits. Ju större och kraftigare vilt som nedlagts: Desto fler grankvistar i jägarens hatt. Nåja, det är kanske inte direkt något att hymla om. Jag har själv deltagit en hel del i den sortens viltskytte. På 70-talet kunde det stundtals låta som en hemvärnsmanöver första älgjaktsdagen.
Det går ju heller inte att förneka att en viss euforisk känsla infann sig när man såg älgen braka omkull efter skottet.
Men faktum kvarstår: Oavsett vilken biotop vi än talar om så är naturen själv bäst på att hantera urvalet och se till att inte den ekologiska härdsmältan inträffar.
Med vänlig hälning
Kenneth Åhrlin
Bro
Skicka en kommentar