Den 1 jauari 1935 invigdes Umedalens sjukhus med plats för 500 patienter. Nedanstående ordningsföreskrifter nådde de anställda:
Befattningshavare, som önskar använda radio å sitt rum, skall därtill i skriftlig framställning till Direktionen skaffa sig tillåtelse.
Jämlikt Medicinalstyrelsens gällande föreskrifter skall tillstånd för användandet av elektriskt värmande apparater ( doppvärmare, platta, kaffekokare, strykjärn etc. ) inhämtas hos sjukhusdirektionen. Användning av dylika apparater utan dylikt tillstånd innebär olovligt tillgrepp av elektrisk energi och är sålunda straffbart enligt lag.
Sjukhusets hissar får ej användas i onödan. I hiss får patient aldrig lämnas ensam.
Reparationer å vatten- och avloppsledningar samt å elektriska ledningar anmäls direkt till kontoret. Andra reparationer anmäls - vad sjukavdelningarna och sjukvårdspersonalens bostäder beträffar - genom uppsyningsperonalen till sjukhuschefen och beträffande ekonomiavdelningarna och ekonomipersonalens bostäder genom vederbörande ekonomiförestånderskor respektive föreståndare till sysslomannen.
Jämlikt direktionsbeslut är det förbjudet, att inom sjukhusets lägenheter nyttja sprit- eller fotogenkök.
Å vindar får ej papper, askar, träull och dylikt förvaras för eldfarans skull.
Skräpa ej ner med sopor, papper, lådor, saker, vissna blommor och dylikt. Allt brännbart skall mottagas i maskincentralen för förintelse.
Torkning eller vädring av kläder och klädesplagg får ej ske i fönstren.
Stora grusgropen vid nervkliniken får ej användas som avskrädesgrop.
Sjukhusets festsal får icke annat än efter sjukhuschefens medgivande för varje särskilt fall
För dans i festsalen, matsalar och samlingslokaler skall tillstånd i varje särskilt fall inhämtas hos sjukhuschefen.
Stör ej omgivningen med radio eller grammofon eller högljudda samkväm efter kl 10 e.m.
Umedalens sjukhus i oktober 1934
SJUKHUSCHEFEN
------------------------------------------------------------------------------------
Att spara elektrisk energi var viktigt, tydligen. I vårt hem satte far in för låga säkringar i "proppskåpet" när elen installerades, detta för att hålla nere elförbrukningen.
tisdag 9 februari 2010
ORDNINGSFÖRESKRIFTER VID UMEDALENS SJUKHUS 1935
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
04:24
0
kommentarer
måndag 8 februari 2010
GOMPA, BEPRÖVAT MEDEL MOT SKÖRBJUGG
Denna ursprunglingen samiska grönsaksrätt hade i lappmarken en utomordentlig betydelse som anti-skörbjuggsmedel. Dess tillredning beskrivs såhär av Astrid Enoksson i tidskriften Västerbotten 3:76:
" Kvanne samlas innan den spruckit helt ut. Blandas med fjällsyra. Lite vatten tillsätts och alltsammans kokas till en grötlik massa, renmjölk blandas i. Läggs i träkärl eller i en avigvänd renmage, som knyts för. Förvaras i jorkällare, en grop i marken täckt med näver och sten. Gompan förtärs påföljande år vid återkomsten till fjället. "
Nils Erikssson skriver från Bäsksele, Vilhelmina, om Gompa på följande sätt: " Gompa var vanlig både bland lappar och nybyggare. Under försommaren medan "toltan" - kvanne - är ung, 3-4 dm hög, plockas hela växten och läggs i säck. Stora familjer kunde plocka flera säckar fulla så att Gompa skulle räcka hela vintern. Samtidigt plockades en liten påse "saltgräs" , ängssyra, till saltning av Gompa, somliga plockade även angelica till detta. När man kom hem rensades växterna, lades i gryta och kokades ett par timmar, lades upp och fick rinna av och kallna. Sedan hackades alltsammans i småbitar. Växtmassan lades sedan i en stor så, över den slogs kärnmjölk. Fick jäsa i två veckor innan den åts. Gompa blandades med tjockmjölk. Om vintern frös Gompan så att man med en kniv fick skära loss och tina upp vad man behövde för dagen. "
mats_hagglof@hotmail.com
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
17:35
0
kommentarer
TJÄDERN OCH KÄRLEKEN
Djurmodeller är ovärdeliga för forskning och framsteg. Men varje art måste bedömas utifrån sina förutsättningar. För en flugsnapparhona är tid ungar och dygdens duration 10 minuter.
Faktum är att människan är den enda art som ibland under långa perioder ägnar sig åt monogami. Den biosociala grunden till människans monogami är det 20-åriga vårdkontraktet på avkomman och att människohonan ställer upp även under icke fruktbar period.
Visst kan djurmodeller vara nyttiga för hypotesgenererande experiment, men hypoteserna måste verifieras eller falsifieras på människa innan de accepteras över artgränserna.
Tjädern är en utmärkt modell, om man vill fördjupa och vidga sina vyer på kärleken. En del hönsfåglar imponerar utan att slåss, en del slåss utan att imponera. Tjädern både imponerar och slåss, liksom människan.
En gång ville jag filma tjäderns kärlek på spelplatsen. Jag stoppade upp en tjäderhöna i parningsställning, förankrade henne ordentligt och involverade morgonens första tjädertupp.
Resultatet var patetiskt. Tjädertuppen klunkade, sisade och parade sig om och om och om igen tills han svimmade av utmattning.
Den arbetshypotes som jag utvecklade med ledning av det här experimentet är, att INGET KÄRLEKSLIV FUNGERAR NORMALT, OM DEN ENA PARTEN ÄR DÖD FRÅN FYSISK ELLER PSYKISK SYNPUNKT!
mats_hagglof@hotmail.com
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
16:16
0
kommentarer
söndag 7 februari 2010
MILJÖKÄMPEN WERNER BERG SOM PÅVISADE KVICKSILVER I FÅGEL OCH FISK
År 1947 anställdes en ung värmlänning som konservator vid Naturhistoriska riksmuseet i stockholm, Werner Berg. Redan efter ett par år befordrades han till chefskonservator och som sådan har han varit verksam fram till pensioneringen 1980. Under dessa år monterade han alla slags ryggradsdjur, från små kolibrier till stora älgtjurar och björnar.
Fåglar har Werner Berg alltid varit specialintresserad av, och varje dag har han ömt matat fåglar ur sin hand på balkongen i sin bostad i Ekhagen. Den största upplevelsen var när han fick skapa en vacker monter med paradisfåglar, som Sten Bergman fångat på Nya Guinea och skänkt till Riksmuseet. Det hela möjliggjordes genom en donation av en svenskättling, sir Edvard Hallström. Det rörde sig faktiskt om tvenne montrar, den ena från högslätten med bergspapegojor, lekstugefåglar och fikonträd, den andra från regnskogen med skimrande paradisfåglar i alla färger och format. Trion Werner Berg, Sten Bergman och konstnären Lindorm Liuljefors, som målat bakgrunden, stod för konstverken!
Redan år 1950 lärde jag känna Werner Berg, och jag kunde hjälpa honom med uppbyggnad och skötsel av djuren i Biologiska museet på Djurgården; i 30 år var han ansverig för samlingen där.
På 1960-talet hade man upptäckt stora halter av kvicksilver i vissa fåglar och i fisk i Sverige,mera än i angränsande länder. Giftiga kvicksilverföreningar användes för svampbekämpning i utsäde, så kallad betning, men användes också inom cellulosaindustrin. Werner Berg ifrågasatte om fåglar, som drabbats av förgiftning och död, hade pickat i sig av betat utsäde på åkrarna. Man började analysera fjädrar från olika fåglar och tider på Riksmuseet. Werner Berg anade samband här och såg till exempel orsaken till att gulsparv kraftigt minskade i antal som en följd av betat säd. Kvicksilverproblemt blev större när man upptäckte att rovfåglar som havsörn,berguv och pilgrimsfalk drabbades och att det fanns höga halter i den fisk som vissa fåglar levde på. Detta var ett stort miljöprojekt och ledde till att betmedlen förbjöds.
Vid sidan av konservatorsarbetet har Werner Berg haft ett rikt föreningsliv via Riksmusei vänner, Par Bricole, Bifrostorden, Svertiges Radios gymnastikförening och bastuklubben i Åkersberga.
" Man är inte bra för att man är gammal. Men för att bli gammal måste man vara bra ", yttrade Werner Berg på sin 90-årsdag 2005. Han dog hösten 2009.
mats_hagglof@hotmail.com
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
09:48
0
kommentarer
lördag 6 februari 2010
ONÖDIGA PILLER
SKADLIGA LÄKEMEDEL SOM INTE LÄNGRE KAN SÄLJAS I EUROPA DUMPAS I U-LÄNDERNA SOM MEDEL MOT UNDERNÄRING. I SVERIGE LURAS SOCIALSTYRELSEN ATT GODKÄNNA BOTEMEDEL SOM INGEN MÄNNISKA BEHÖVER. I SJUTTON ÅR OCH I SEX LÄNDER HAR JAG SÅLT LÄKEMEDEL ÅT LÄKEMEDELSBOLAGEN. I DENNA VERKSAMHET GÅR PENGARNA ALLTID FÖRE MORALEN.
Läkemedelsindustrin är mycket ung och mycket rik. Läkemedelsindustrins främsta uppgift är att ge dess aktieägare maximal utdelning.
När dåvarande Medicinalstyrelsen år 1901 utgav sin officiella läkemedelsförteckning innehöll den sammanlagt 30 produkter, som idag skulle betecknas som läkemedel. Opium, morfin, kodein och atropin är fyra exempel på dessa trettio. Då liksom alltsedan medicinalförordningarna 1688 och ända fram till 1913 var det utesluatnde apotekarna som hade rätten att i Sverige tillverka och försälja läkemedel.
På dagens apotek kan man idag välja mellan cirka 2 490 olika läkemedelsprodukter. 90 % av dessa har tillkommit de senaste 20 åren!
När läkemedelsindustrin tog över läkemedelstillverkningen och informationen stod både apotekarna och läkarna handfallna. Utvecklingen gick för fort. Det fanns inte något systematiskt informationsflöde kring nya mediciner. Liklaså saknades regelsystem för hanteringen av nya originalpreparat. Först år 1934 fick statens farmaceutiska laboratorium uppdraget och långt senare även resurserna att bedöma ändamålsenlighet och kvalitet hos varje nytt läkemedel innan det fick säljas på marknaden. Långt dessförinnan gjordes tafatta om än så vällovliga försök att försöka mota Olle i grind.: " Om bedrägliga läkemedel och läkemetoder... " hette en småskriftserie som utgavs av apoteksinspektörerna Thunberg och Mörner, professorer i Lund respektive Uppsala. Men den skriftserien drunknade i reklamfloden från de snabbt framväxande läkemedelsindustrierna.
Visserligen har apoteken förstatligats. visserligen har kontrollverksamheten fördjupats, och det finns exempel på musen som röt: Socialstyrelsen har skriftligen en gång vågat hota att ta bort dåvarande storsäljaren Valium från den svenska marknaden om inte det schweiziska mammutföretaget Hoffman la Roche ändrade sin vilseledande annonsering om Valium som hjälpmedel på " Hertzpatienten ". Men tveklöst är det läkemedelsindustrin som styr och ställer även idag. Att en frisk människa i vårt land inte behöver äta piller i någon form passar inte försäljarna av vitaminer och mineraler. Att slemlösande hostmediciner är verkningslösa struntar man i, att man är på väg att sönderdela födan i dess beståndsdelar och göra piller av varje beståndsdel är ett faktum.
I bästa fall består ett läkemedel totalt sett av två viktiga delar: 1. kemiska beståndsdelar som verkar i för patienten gynnsam riktning,2. information om hur läkemedlet ifråga rätt skall användas. I sämsta fall innehåller läkemedlet ifråga ingetdera. Detta är tyvärr inte helt ovanligt. Ett praktexempel: Hela gruppen anabola steroider, se nedan.
UNDER 1950- OCH 1960-TALEN plöjdes åtskilliga hundratals miljoner kronor ner i utvecklingsforskning och marknadsföring. Aktieägare vid i första hand västerländska läkemedelsindustrier anade mycket stora pengar i dessa hormonpreparat.
Tittar man i läkemedelskataloger från 1960-talets mitt skall man finna upp till 20 fantasifulla användningsområden för anabola steroider. Inte färre än 12 oilka preparat slogs om den svenska marknaden Den vanliga och naturliga utvecklingen för ett verkligt läkemedel är att antalet indikationer/användningsområden ökar ju mer man lär känna läkemedlet ifråga. För anabola steroider har utvecklingen varit den rakt motsatta. Man började försäljningen med en övertro som ledde till att det började lukta apotek i idrottutövarnas omklädningsrum. AV DE 12 PREPARATEN ÅTERSTÅR IDAG INGET; MEDLEN HAR VISAT SIG VARA OTJÄNLIGA INOM SJUKVÅRDEN - MEN DE ÄR FORTFARANDE STORSÄLJARE PÅ IDROTTENS BAKGÅRD!!!
När jag arbetade som försäljare av läkemedel brukade man indela läkarkåren i fyra målgrupper: äventyrslystna, tidig majoritet, sen majoritet och eftersläntrare. För att en läkare/patient skall övergå från ett läkemedel till ett annat vid samma åkomma bör rimligen minst ett av följande tre villkoruppfyllas: det nya preparatet bör ha bättre effekt, det bör vara skonsammare , det bör vara ekonomiskt fördelaktigare.
De äventyrslystna, dvs de lättpåverkade läkarna, sneglar förstås på dessa tre faktoirer. Men de är lätta motivera för preparatbyte av andra skäl: små gåvor och personlig kontakt. För man som försäljare noggranna anteckningar kan man vid nästa kontakt fråga hur det står till med segelbåten eller med sibirian husky och - tro mig - det kan räcka för att vederbörandes patienter redan vid nästa läkarbesök skall förses med ett helt nytt penicillinpreparat för samma åkomma.
Läkare i gruppen " tidig majoritet " är viktig för den planerade försäljningsökningen. Här finns opinionsbildarna. Här finns de noggranna i preparatvalet. Dessa läkare behandlas av läkemedelsindustriun individuellt och med stor omsorg. Kan man få dem att pröva ett nytt, redan registrerat läkemedel - gärna med förevändning att det rör sig om en klinisk prövning i miniatyr - ja, då är halva segern vunnen. De kliniska prövningarna har i regel en rent försäljningsmässig bakgrund. ( Jag talar här inte om den egentliga läkemedelsforskningen på det kliniska planet.) Karriärhunger hos de unga läkarna i kombination med maktbegär har stundtals monopoliserat förnuftet. Detta passar läkemedelsindustrin som hand i handske, och många gånger står forskningen högt över moralen.
Vita tabletter är bättre mot huvudvärk än gröna. Gröna tabletter är bättre mot ångest än vita. En spruta är bättre än en tablett. Hostmediciner måste vara flytande.
Många kringfaktorer har en faktisk och betydelsefull inverkan på människans hälsotillstånd och prestationsförmåga. Detta vet läkarkåren. Den goda tron utgör många gånger en utmärkt medicin - placeboeffekt. Dagligen använder läkarna detta verktyg. Att mot den bakgrunden förse patienten med i sak onödiga preparat kan i bästa fall, paradoxalt nog, gynna både industrin, Apoteket AB, läkarna, patienterna och även samhället via förkortad sjukskrivningstid.
Brist på vitaminE har icke påvisats i Norden. Lika full lyckades ACO på 1980-talet inregistrera en " ny välsmakande tuggtablett med 100 mg vitamin E ". Socialstyrelsen godkände alltså ansökan med en enda indikation för denna receptfria, inkomstbringande tablett: konstaerad E-vitaminbrist.
Naturligtvis är det vars och ens ensak att på egen bekostnad vitaminisera sin urin och avföring. Vi har en fri marknadsekonomi. Måhända bör man upplysas om vad man håller på med när man äter E-vitaminer liksom att överdosering leder till illamående, trötthet och muskelsvaghet.
Under 17 år och i sammanlagt 6 olika länder har jag sålt mina tjänster till läkemedelsindustrin. Jag har arbetat som läkemedlskonsulent, copywriter, säljledare och sales manager. Jag har fört enskilda säljsamtal med drygt 6 000 läkare, besökt Sveriges samtliga lasarett, föreläst vid de flesta utbildningsenheterna inom sjukvården och i tjänsten sett hundratals medicine stuerande supa omkull med notan betald. En viktig säljuppgift har varait att lägga ut " kliniska prövningar " av nya och jag har via köpta läkare presenterat fantastiska säljunderlag i form av vetenskapliga prövningar, så kallade Bestätigungsprüfungen.
MED DISTANS PÅ DESSA 17 ÅR TVINGAS JAG KONSTATERA ATT JAG VARIT TENDENTIÖST OBJEKTIV I MITT ARBETE. JAG HAR ARBETAT I ÖVERTYGELSE. NÄR JAG TILL EXEMPEL BEORDRADE ANNONSER OM ANABOLA STEROIDERS UTOMORDENTLIGA EFFEKT PÅ ÄLDRE KVINNOR - FÖRBÄTTRAT ALLMÄNTILLSTÅND OCH ÖKAD AKTIVITET - VAR JAG LIKA TROENDE SOM EN FRIKYRKOPREDIKANT. IDAG VET JAG ATT BLÅBÄR ÄR LIKA EFFEKTIVA. OCH MERA HARMLÖSA!
mats_hagglof@hotmail.com
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
07:58
0
kommentarer
fredag 5 februari 2010
EN ARKEOLOGISK FULLTRÄFF - 11 300 ÅR GAMLA BOPLATSER FUNNA!
Norrbottens museum genomförde under augusti och september 2009 en arkeologisk utredning kring Kaunisvaara och Aareavaara i Paja kommun. Utredningen har visat sig vara en arkeologisk fullträff, två av gravarna har C 14-daterats till omkring 9300 fKr, det vill säga ungefär 11300 års ålder i kalenderår räknat.
Fyndet kommer att ge ytterligare information om hur inlandsisen smält undan, och ger ytterligare indikationer på vilket sätt människor befolkat Norrbotten och de nordliga delarna av Norge och Finland.
De fyra boplatserna upptäcktes på en sandhed, koskenkangas, väster om byn Aarevaara vid Muonioälven. Den är nordlig gränsälv mot Finland. Två av boplatserna påträffades på sandmarkera vid Muonioälvens södra strand. Platsen invid älöven är ett läge där man som arkeolog kan förvänta sig att hitta yngre boplatser från stenålder och framåt, säger arkeologen vid Norrbottens museum Ola Estlund. Marke är jämn och lätt att gräva, och sanden dränerar undan regnvatten bra, och där finns färskvatten och vatten till att resa på.
Resultatet av utredningen har mötts med förvåning av kvartärgeologer i Sverige på universiteten i Lund och i Stockholm. samt på SGU ( Sveriges Geologiska Undersökning ) eftersom den uppfattningen geologerna haft tidigare om inlandsisens bortsmältande måste ändras kraftigt.
De påträffade boplatserna är de äldsta som påträffats hitintills i Norge, Sverige och Finland. Det är enligt nämnde Ola Estlund helt omöjligt att koppla de människor som då levde till nutida befolkning. Man bör ej tala om samer och kväner som urbefolkningar, man bör klassa dem som minoriteter!
mats_hagglof@hotmail.com
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
18:19
0
kommentarer
SÄTT REFLEXER PÅ VÅRA HELIGA KOR, RENARNA
Kostnaden för trafikdödade renar överstiger årligen 50 miljoner kronor, eventuella personskador och kostnaden för tidsförlust ej inräknat. Eftersom denna tamboskap vistas över allt större ytor i Norrland och sedan ett antal år även häckar vintertid på E4 till exempel måste man räkna med fortsatta och många kollisioner ren/bil.
Att reflexmärka renarna vore en kraftfull och effektiv åtgärd. Man har gjort försök med vajor i Norrbotten sedan 1990-talet med goda resultat. Det handlar om en krage, som sätts på.
Jag förordar att man nitar fast reflexer på öronen och samtidigt chipsar renarna. Denna enkla åtgfärd skulle naturligtvis minska lidandet för renarna. Så kan man dra in ersättningen för trafikdödade renar, som ej är reflexmärkta. Kostnaden för allt detta, ja, våra svenska indianer har en utomordentlig förmåga att utverka skattemedel liksom att erhålla pengar från EU.
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
14:09
0
kommentarer
