Det saknas vetenskapliga bevis för att det existerar ett samband mellan exponering för elektromagnetiska fält ( EMF) och elöverkänslighet. Medicinska tester som på ett övertygande sätt objektivt påvisar elöverkänslighet saknas fortfarande, liksom mediciner och/eller medicinska terapier som botar elöverkänslighet. Att med intyg styrka, att man är funktionshindrad på grund av elöverkänslighet låter sig därför sällan göras.
Erfarenhetsmässigt har det dock visat sig att en kombination av amalgansanering av tänder och en minskad exponering för EMF dämpar symptomen på elöverkänslighet. Möjligheterna till socialt umgänge, fritidsaktiviteter och arbetsförmåga har bevisligen ökat efter sanering av bostaden för berörd.
Kostnaderna för att elsanera bostäder så att de blir ändamålsenliga för personer som är elöverkänsliga kan variera mellan ett par tusen kronor för skärmande fönsterfolie till över 100 000 kronor i de fall där det krävs mer omfattande åtgärder.
Tyvärr beviljas idag inte bidrag till kostnaden för elsanering som bostadanpassningsåtgärd. Ett 25-tal kommuner i landet har dock infört ett kommunalt bidrag till elsanering, som regel motsvarande 75 % av kostnaden upp till 75 000.
tisdag 27 april 2010
KÄNSLIGT VARA ELÖVERKÄNSLIG
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Elallergi? Frågan är om inte den mer sitter i huvudet hos den som påstår sig lida av fenomenet. Jag hade en yngre syster som kommunen kostade på elsanering av bostad mm. Man gjorde allt som stod i mänsklig makt att göra. Småningom tillstötte hos min syster den ena krämpan efter den andra. Det blev även, "frekvensöverkänslighet" mobiltelefoner ja allt som i någon form alstrade elektromagnetiska fält ansåg hon störde henne. Till sist köpte kommunen in ett hus och flyttade det till en plats som skulle vara fri från alla tänkbara källor. Man byggde ett litet servicehus vid sidan om med plats för tvättmaskin, frys- och kyl. Hela byggnationen kläddes in med alla tänkbara avskärmare för att minimera strålningskällorna. När dagen för inflyttning kom upptäckte någon från Elallergiförbundet att det några kilometer från huset fanns en mobilradiomast. Det gick ju inte för sig. Kontentan blev att kommunen hade kostat på närmare miljonen för alla ombyggnationer och sedan backade min syster ur då det fanns en strålningskälla en bit bort. Hjärtat skulle rusa osv. Två gånger hade jag min syster med mig i bilen och hade mobiltelefonen i fickan dock utan att nämna det. Hon sade inte ett ord om någon påverkan. Jag föreslog att hon skulle åka upp till Umeå där man byggt ett testcenter för elallergiker. Men se det passade inte. Hon blev närmast förnärmad över detta och menade att hon minsann visste vad hon led av. Även på Karolinska har försökspersoner utsatts för tester i form av att man fått gå in i rum där de inte vetat om det utsatts för EMS. Svaren blev att en del ansåg sig lida svårt i vissa rum emedan andra rum var rogivande utan strålning. Saken var den att hälften hade helt fel. Kraftiga magnetfält togs för rogivande och rum helt utan magnetfält ansåg sig en del inte kunna vistas i. Det har poppat upp en del olika krämpor hos människor under olika tidevarv. Exakt samma problem hade många när man gick ifrån gåspenna till stålpenna. Mikrovågsugnarna, menade en del känna av strålning från och blev sjuka.Vad månne nästa sjukdomsalstrande innovation bli.
Kenneth Åhrlin
Problemet är att sådana tester faktiskt inte kan bevisa ett dugg, detta eftersom vi människor exponeras för strålning dygnet runt vare sig vi vill eller inte. Det går därför inte att få fram en kontrollgrupp som inte exponeras för strålning och därefter gör det..
Det är betydligt lättare att be en pälsdjursallergiker att inte vistas bland djur en vecka och därefter klappa en kanin.. varpå man säkerligen kommer att kunna se allergiska reaktioner. Det låter sig liksom lättare göras.
Skicka en kommentar