söndag 2 mars 2008

VARG OCH REN

På skottdagen 29 februari 2008 sköts två vargar inom Tossåsens sameby, en hane och en hona.De hade rivit ett 20-tal renar på ett par veckor. Så generösa ersättningar för befintligheten av fridlysta rovdjur inom varje sameby utgår numera att till exempel just Tossåsens sameby lyckats få ut ersättning motsvarande värdet av flera renar än vad samebyn äger - det rör sig om belopp i storleksordningen 8 miljoner kronor för ett par år jag tittat på.

Rovdjursbetänkandet från december 2007 talar för att ännu större belopp skall utdelas framdeles. I princip behöver en sameby inte äga en enda ren, rovdjursersättning utbetalas som sagt efter befintligheten av fridlysta djur.

Att förbjuda familjebildning för varg inom renbetesområdet - 39 % av Sveriges yta -
är verkligen att göra såväl vargen som ekosystemet en björntjänst. ROVDJURENS BETYDELSE FÖR EKOLOGISK MÅNGFALD LIKSOM BETYDELSE FÖR EKOLOGISK FUNKTION ÄR MYCKET STÖRRE ÄN MAN TIDIGARE TROTT!

Vargar liksom andra stora rovdjur buffrar ekosystemet, påstå annat om Du kan.

Det är enligt min mening helt fel att fatta beslut om skyddsjakt på lokal nivå.

Märk skoterbanden och skärp jakten på tjuvjägare.

Mats Hägglöf

1 kommentar:

Peter Hjortberger sa...

Frågan du tar upp är av komplex natur och ett "sant" svar torde inte gå att prestera. Våra åsikter baseras på den värdegrund och livserfarenhet v har och kanske också vad man vill ska hända i framtiden.

Samerna är ett minoritetsfolk och som urbefolkning tillerkänns de vissa internationellt fastlagda rättigheter som staten Sverige ratificerat. Deras historia är under de senaste 100 åren tämligen väl genomforskad och man vet ganska väl hur den ser ut innan den förlorar sig i ett historiskt töcken. Inte minst har genforskningen lämnat viktiga besked.

Rimligen borde kvänerna bestås med samma typ av historiska forskning men här förmärks inte samma tryck från kvänerna på samhället som samerna har presterat under det senaste seklet. Det är snarare så att samernas krav på mark och rättigheter triggat kvänerna att lyfta upp deras krav till ytan men än så länge ses ingen folklig resning av samma slag som samernas.

Utan att gå in på detaljer kan jag konstatera att den svenska statens behandling av samerna genom åren inte varit bra för deras kulturutveckling. Den svenska staten har ibland varit mycket tuff mot samerna men har också tagit deras parti i många stycken, till förtret för nybyggare och jägare. Om det förslag till Nordisk Samekonvention som den förra socialdemokratiska ministären utformade kommer det tyvärr bara utmynna i ökad konfrontation, motsättningar och diskriminering, från båda parter. All forskning visar att risken för rasmotsättningar ökar om en grupp av flera ges rättigheter som inte känns naturliga och relevanta för alla parter.

Sveriges dåliga samvete när det gäller relationen till samerna tar sig ibland märkliga uttryck men man får se det som tecken på okunskap men också en vilja att släta över utan att ta ställning. Skulle statsstödet till den samiska rennäringen dras in skulle den också upphöra inom några år. En verksamhet som bygger på ständigt återkommande årliga statsbidrag är egentligen inte legal enligt EU:s regler men mycket sopas under mattan och tystas ned för att inte blottlägga svenska statens tillkortakommande när det gäller samefrågor.

Vi ska emellertid inte glömma att även de svenska bönderna får bidrag av olika slag för att klara sin vardag men här är tagen tuffare. Statens stöd till företagsamhet uppgår till obegripligt höga 47 miljarder per år men ännu har ingen kunnat påvisa att det skapar några varaktiga arbetstillfällen - som vanligt hamnar det mesta hos det täta filter som kallas Företagens Vänner.

Vore jag same och erfor att min näringsverksamhet inte bara gick runt utan också lämnade ett överskott skulle jag vara stolt över min verksamhet och härkomst. Läget är emellertid det rakt motsatta - enligt SCB är det endast 594 personer som deklarerar inkomst av rennäring och av dessa är det endast 3 st som kan uppvisa en årlig inkomst överstigande 180.000 (2004). Detta trots att rennäringen tillförs ca 200 miljoner per år enligt forskare vid Umeå Universitet. Här finns underlag för ytterligare forskning!

Av den orsaken känns det hårt att konstatera att rennäringen av idag inte kan jämställas med annat än en ren hobbyverksamhet.

Detta leder också till ett ifrågasättande av samernas kultur eftersom de hävdar att renen är deras kulturbärare. Jag menar, det kan ju inte vara mycket till kultur om den inte kan leva av egen kraft utan ständigt måste söka stöd av ett samhälle som samerna avskyr, som de bekämpar och som de vill fjärma sig från.

Den svenska statens dåliga samvete tar sig bl a uttryck i ett rovdjursstöd som ett tämligen trubbigt instrument för att ersätta en sameby för rovdjursskador. Här har Naturvårdsverkets rovdjurskramare försatt den svenska staten i ett dilemma eftersom man inte kan fordra att samebyarna ska vara fodervärd åt en ökande vargstam samtidigt som svenska jägare och bönder heller inte vill se sina husdjur sönderslitna och uppätna av de växande vargflockarna. De som frankt hävdar att vi som ett rikt, västeuropeiskt land självklart ska ha råd med en livskraftig vargstam har inte gråtande fått begrava sin hund. Det går inte att hänvisa till att vargen vistas fritt i de baltiska länderna m fl ställen, de har en annan kultur och Sverige har sin.

Hade Naturvårdsverket lyssnat till de råd som folk på den erfarna kanadensiska naturförvaltningen hade att ge hade man inte målat in sig i ett hörn så som man nu gjort. M h t diverse habitat, direktiv och internationella överenskommelser försöker man ge sken av en naturnödvändighet att återskapa det samhälle som fanns när Selma Lagerlöf levde, när sanningen snarare är den att inga av de rovdjur som idag debatteras något sätt är hotade. Det är ett naturromantisk skimmer över tron att klockan kan vridas tillbaka så pass att vi bara genom att öppna kvällsfönstret för att få in lite sval nattluft åter ska kunna lyss till Jack Londons vargskri, trots att vi bor i Tensta.

Som vanligt avtar förståelsen för problemen med kvadraten på avståndet till desamma och detta gäller i allra högsta grad den svenska rovdjursdebatten. Att samerna finns med på en kant visar bara på komplexiteten i frågan.

Peter Hjortberger