KLIPINNE, TASKETÅG OCH TRYNTRÄ

Två somrar under min uppväxt vallade jag kor på skogen, var getarpojke som det hette. Korna stod i sommarladugård och min första uppgift för dagen var att ta ut dem ur ladugården. Men först efter att jag kollat, att alla kor hade morronbajsat. Kogödsel var på den tiden - i mitten av
1940-talet - en värdefull vara, som skulle tas om hand i största möjliga utsträckning.

På väggen innaför ingången till ladugården hängde en cirka 15 centimeter lång, fingertjock pinne, en klipinne, i ett snöre. Den pinnen skulle jag använda på de kor, som ej hade bajsat.
Lyfta upp svansen på dessa och killa vid analöppningen med klipinnen. Och si på den, kossan bajsade!

När tjuren var gammal och förbrukad skulle den slaktas, en rätt så äventyrlig historia. Men man fann på råd:

Tjuren hade nosring. En lång stång med karbidhake sattes fast i nosringen. Medan tjuren ännu stod i bås knöt man fast ett långt, starkt becksnöre i pungen mellan de nedhängande stenarna och pungfästet vid kroppen. Snöret drogs bakåt mellan bakbenen. Så skulle tjuren ut. En man höll i stången fäst i nosringen och en man höll i snöret på ett par meters avstånd bakom. Mannen med stången ledde marschen och minsta krångel från tjuren innebar att mannen med snöret ryckte till och den smärta tjuren då upplevde fick honom foglig. Vägen till slaktplatsen, "lagårdsbacken" var ej lång, pinan blev kort.

När hushållsgrisen skulle slaktas - i regel i november,helst i samband med ymnigt snöfall - skedde detta vid 4-tiden på morronen - i svinottan och av förklarliga skäl -.Grisen stod i kätte i ladugården och för att få ut honom till slaktplatsen hade man en enkel anordning till hjälp:
En cirka 50 centimeter lång pinne, tjock som tummen på en vuxen person. Man hade fäst en
repstump av typ hästtöm i vardera änden av pinnen och höll man denna pinne vågrätt hängde repet i en halvcirkel ned från pinnen. Så lurade man grisen att bita i den nedhängande repstumpen och vips vred man pinnen snabbt runt,runt grisens överkäke, och plötsligt hade man ett perfekt handtag för två personer att dra ut grisen ur ladugården. Grisen skrek enormt av smärta - därför den tidiga timmen för slakt;folket sov.

Genom att sticka grisen i halsens sida började den blöda och i det skicket släpptes han att springa blodet ur sig tills han dog. Om det snöade ymnigt då försvann blodspåren snabbt.

Djurplågeri har alltid förekommit och förekommer dagligen i nutid, tyvärr. Människan är grym!

Mats Hägglöf