LAVSKRIKA, GÖKTYTA OCH TRETÅIG HACKSPETT PÅ VÄG UT UR FAUNAN!

Livsmiljön för ett antal tidigare vanliga arter i Sverige har så kraftigt förändrats, att de riskerar försvinna som svenska medborgare - som årligen häckande arter här. Naturskogen avverkas , och även om träden växer upp på nytt efter en avverkning, är den biologiska mångfalden inte en förnybar resurs. Under de dryga 50 år jag från främre parkett följt fågellivet har jag tvingats registrera flera mer eller mindre totala bortfall. Den vitryggiga hackspetten såg jag senast på Röbäcksslätten utanför Umeå vid det där omstridda och välbekanta fågeldeltat, och det var år 1951 - fågeln fastnade i ett uppsatt spegelnät för ringmärkning! Göktytan, även det en hackspettfågel med brutala vräkningstendenser mot redan holkhäckande småfåglar när den anländer, även den är en alltmera sällsynt gäst i vårt land. Och min älsklingsfågel vid jakt, lavskrikan, som behöver fodra sina i februari/mars byggda bon med isoleringsmaterial i form av skägglav, var är den?

Jordbruket har kraftigt förändrat karaktär de sensate 50 åren med resultat att insektsätande småfåglar blir i stort sett utan mat och får söka nya medborgarskap. Den biologiska mångfalden kan liknas vid en gruva, som till sist tar slut om man inte upphör med exploateringen - och det gör man inte ; pengar styr!

I Sverige är endast 3,4 procent av skogen formellt skyddad från att bli plank med mera. detta räcker inte på långa vägar; man har beräknat att minst 20 % borde avsättas för bevarande av den biologiska mångfalden. Orealistisk tanke att förverkliga.

Konklusion: Acceptera att djurlivet förändras på grund av människan, att många arter försvinner och få människor kommer att få uppleva, att när Lillan kom till jorden, det var i maj när göken gol!

Klimattalibanerna - Miljöpartiet - torde som vanligt stå handfallna!

mats_hagglof@hotmail.com