NORDMALINGSMÅLET ETT STATLIGT BESTÄLLNINGSJOBB

Eftersom renskötselrätten är formulerad som ett allmänt intresse sett mot bakgrunden av ursprungsbefolkningens rättigheter följer, att det är staten som har att bevaka, att renskötselrätten får de nödvändiga förutsättningarna.

Den bevisning som HD anser styrker samebyarnas sak är statliga utredningar från åren 1892, 1895, 1912, 1913, 1919 samt 1886 och 1898 års utredningar. Det är alltså alls ick fråga om vad mark- och renägare varit överens om genom hävd utan uteslutande om hur staten vill hantera förhållandet till renskötseln. Naturligtvis finns inga problem så länge det handlar om mark som staten (och kyrkan ) äger. Däremot uppstår självklart påtagliga problem då staten även genom utredningar och lagstiftning tvingar in de privata markägarna i samma relation till renskötseln som staten har!! Vidare ökar självklart problemen då lagstiftaren år 1993 talar om samebyarnas kollektiva rätt. Problemen blir ännu större då HD till och med påstår, att renskötselrätten inte upphör förrän det finns ett entydigt på kollektiv grund lämnat meddelande på det.

Dåvarande statsministern Ingvar Carlsson skrev i Tiden 1989 att " Svensk socialdemokrati fann i sin praktiska politik ganska snabbt, att det ofta gick att erövra bestämmanderätt utan att ändra på den formella äganderätten! ".

Markägare, som plötsligt får upp till 1 000 renar på sina marker för vinterbete, skicka ärendet till Europadomstolen!

mats_hagglof@hotmail.com