" INNEBÄR EN LIBERALARE SYN PÅ PRESTATIONSHÖJANDE PREPARAT ÖKADE RISKER FÖR DEM SOM TÄVLAR ? TROLIGEN INTE. OM MAN ILLEGALT TVINGAS BRUKA SÅDANA PREPARAT ÄR DET STOR RISK ATT MAN HANTERAR DEM FEL OCH SKADAR SIN HÄLSA. "
Dopingavslöjanden är ett vanligt inslag inom elitidrotten. Dagens elitidrott bedrivs på en sådan nivå, att systematisk dopning med nödvändighet ingår i många elitidrottares träning.
Enligt dopningmotståndarna är dock dopningskampen på väg att bli en framgång. Förfinade tester gör att den som dopar sig förr eller senare åker fast. Elitidrotten kan bli dopningsfri, menar de.
Detta är en myt. Dopningfuskarna ligger alltid ett steg före dopningpolisen. Några åker fast när en ny testmetod införs. De som klarar sig övergår snabbt till andra, oupptäckta dopningsmetoder. Denna ständiga kamp slukar enorma resurser, som kunde användas till att förebygga dopningsskador. Enbart i Sverige kostar dopningtesterna över 10 miljoner kronor per år. Och helt nyligen har man i Centraeuropa via test à 6 000 svenska kronor per styck upptäckt ett antal fotbollsspelare, som använder ett hormonpreparat mot åldrande - sådana test utförs ej i Sverige.
Idrottsbyråkraterna har aldrig värnat om rättvisa tävlingsvillkor. Mest rubbas idealet om lika villkor inom elitidrotten av kommersialismen. En atlet sponsras av ett företag, andra tvingas träna efter arbetspasset! Elitidrotten anpassas mer och mer efter sponsrarnas krav. Tävlingarna förläggs till bästa sändningstid, antalet turneringar ökar ständigt, allt för att öka omsättningen, även om detta sker över atleternas huvud.
För mig känns det rimligt, att samma regler gäller inom idrott som i samhället i övrigt. Tar en skådespelare en kopp starkt kaffe i pausen är det OK, tar en idrottare samma blir han/hon fälld för dopning. Tar en lärare Treo Comp för att bättre klara sitt jobb är det OK, en idrottare bli fälld för dopning för samma intag! Som en övervägd provokation föreslår jag att dopningen släpps fri eftersom den inte kan bekämpas med nuvarande metoder. Och snart blir det möjligt, att " designa " genetiskt och då bortfaller möjligheten för publiken att falla på knä för det naturliga urvalet. Släpps dopningen fri kan resurserna överföras till Livsmedelsverket och Läkemedelsverket för granskning av förgiftningsrisker och för information till allmänheten om potentiella risker.
Innebär en liberalare syn på prestationshöjande preparat ökade risker för dem som tävlar? Troligen inte. Om man illegalt tvingas bruka sådana preparat är det stor risk för att man hanterar dem fel och skadar sin hälsa. Kan man hantera dem öppet, och i samarbete med medicinsk expertis, som är ansvarig för allt som sker enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, torde risken för skador minska.
I den grekiska mytologin berättas om ett odjur med nio huvuden. Det var den lerniska hydran,som uppehöll sig i ett träsk. När Hérakles anföll hydran med sin klubba upptäckte han till sin förfäran, att varje gång han högg av ett huvud växte två nya fram. Först när hans medhjälpare svedde stumparna med eldbränder kunde man få bukt med detta odjur.
Något svedjeburk i syfte att med motivation och kunskap få bort idrottens hydra, dopning, har Svenska Riksidrottsförbundet icke lyckats med.
Mats Hägglöf
tisdag 24 mars 2009
PÅ IDROTTENS BAKGÅRD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar