EN HYLLNING TILL MIN FAR!

I juli månad för 125 år sedan föddes min far, Kronojägare Kristoffer Hägglöf,Hemling,Björna kommun.Min farfar, död 1931, och skräddare till yrket var hängiven baptist och höll möten i deras hus om 1 rum och kök samt kallvinda. Hans hustru och deras 5 barn var samtliga vuxendöpta. Tillgången till mat var mycket knapp och barnen fick tidigt bidra till födan genom att dagarna i ända fiska i den närbelägna, strida Gideälven, som var isfri långa sträckor året om. Vid 7 års ålder började älste sonen att sommartid arbeta med att valla kor i skogen,getarpojke.

Far gick skogsskolai Hällnäs ochh i Bispgården och blev kronojägare med placering i Lomsjö bevakningstrakt, Dorotea kommun. Min mor dog när jag var 9 år och eftersom jag var ett sladdbarn med stort tidsavstånd till närmaste bror kom jag att i mycket hög utsträckning att få leva med min far, sommartid även i skog och mark. Här lades grunden till mitt omfattande intresse för och sedermera dito kunskaper om flora och fauna - vid 17 år ålder hade jag samlat på mig ett herbarium på över 900 växter och tidigt, vid 17 års ålder, fick jag tillstånd av Naturhistoriska Riksmuseet att ringmärka fåglar. Två år senare gjorde jag min första sommartjänstgöring på Ottenby fågelstation.

Allt detta och mycket,mycket mera har jag min far att tacka för . Så även skogsgallring,frösådd,skogsplantering, kolmilor och tjärdalar, vilket starkt berikat mitt liv och känsla för naturen. På 1930- och 1940-talet uppstod så kallade kolonat i skogarna inom fars bevakningstrakt. Som regel smålänningar fick av dåvarande Domänverket sig tilldelat en skogsyta vid en sjö, där de genom svedjebruk och stöd från Domänverket kunde bygga upp ett kolonat med ett par kor,häst,grisar och getter för överlevnad. Som gengäld var mannen i huset (och eventuella söner) tvungna att stå till tjänst med ett antal skogsarbetardagar för Domänverket ett visst antal dagar per år. Två somrar, 1944 och 1945, tillbringade jag på sådana kolonat. Ingen el, tungt arbete med vatten,mjölkning,höskörd och så vidare. En stor uppgift för mig var att dagligen på eftersommaren samla rallarros som färsk föda till grisarna samt att hugga björksly, bunta slyn och lagra på ladugårdsvindan - vintermat till getterna. Fiske hörde även det till arbetsuppgifterna , av braxen maldes med endast tarmarna borttagna färs till fiskbullar, gäddan flåddes och spikades på solväggen på ladugården till torkad fisk för kommande behov.

Far blev fattigvårsnämndens ordförande i Åsele kommun, aktiv folkpartist, ivrig medlem i och anhängare av nykterhetsrörelsen samt kyrkvärd.

I drygt 30 år hade jag förmånen att få leva i hans närhet, vilket verkligt berikat mitt liv.
Tack hjärtligt tack!!

Du vilar sedan mitten av 1960-talet vid Vindelns kyrka när Vindelälven och den strida, otämjda Renforsen! Passar Dig utmärkt!

Med mycket varma känslor!
sonen Mats

mats_hagglof@hormail.com

LAX PÅ TALLRIKEN 7 DAGAR I VECKAN!

Tätorten Matfors väster om Sundsvall har fått sitt namn av att där fanns utomordentligt rik tillgång till lättfångad lax. Sak samma har gällt de flesta floder i Sverige, inte bara i Norrland utan även i till exempel Halland.

Luleälven, 460 kilometer lång, var redan på 1300-talet känd för sin fina laxtillgång och även på slutet av 1800-talet så betydelsefull, att laxfisket stod för 80 % av Luleå stads inkomster. Uppsala universitet för att ta ett annat exempel har byggts med skattepengar från laxfisket.

Under laxens lektider fångades den effektivt med nät och med skickligt byggda fällor, pator, som ledde in laxen genom häckar och portar till fångstbassänger på flera hundra meter, där fisken bara var att håva.

Lax var under 1800-talet och lång tid bakåt så vanlig vardagsmat, att drängar och pigor ibland lyckades få inskrivet, att de skulle slippa den maten en (1) dag i veckan! För lokalbefolkningen i Norrland inklusive de nomadiserande samerna gav laxfisket en stor trygghet och för samernas del betydde det bland annat, att de kunde vara rätt så stationära stor del av året.

Drotsen Knut Jonsson (Heliga Birgittas morbror) garanterade via brev 1328 samerna jakt- och fiskerätt. Men den mäktiga kyrkan lade sig i laxfisket. Med biskoparna i spetsen och med stora följen drängar lade kyrkan beslag på laxfisket område efter område längs norrlandsälvarna.
Detta hade en förrödande inverkan på samernas och lokalbefolkningens försörjningstrygghet.
Det tack vare laxtillgången någorlunda stationära levnadssättet - som bland annat möjliggjorde renmjölkningen, ytterst arbetskrävande med daglig samling, apterande av dihinder för kalvarna och så vidare - fick bytas mot långflyttande HELNOMADISM." Som barn kom renarna ned till skogslandet. Så till Strömsund eller Åseletrakten. Så småningaom började de invadera Lyckselebygden och renhjordarna blev allt större - basfödan i älvarna hade försvunnit nästan helt.Dessa norrbottenslappar har ej varit vid kusten förrän på 1980-talet," säger medlemmen i Vilhelmina södra sameby, Sigvard Nilsson.

Idag är laxtillgången minimal jämfört med 1800-talet och tidigare. Huvudorsaken är att finna i timmerflottningen, som satte fart från mitten av 1800. Fångstredskapen decimerades till nära noll av denna hantering och de stenkistor som byggdes för att underlätta timmerflottningen bidrog också till att försämra laxfisket. När flottningen upphörde och man övergick till vägtransporter av timmer försökte man återställa laxfisket, men för sent. Därtill har vattenkraftutbyggnaden även bidragit - av Luleälvens 460 km är idag endast 40 km laxförande
(från Boden och till havet).

Att kyrkan etablerade sig i norr skedde i huvudsak av materiellt intresse på bekostnad av många människors levnadsvillkor.

Mats Hägglöf
mats_hagglof@hotmail.com