ATT FÅNGA HAVSÖRN FÖR HAND

Under 1950-talet besökte jag av och till fågelbergen i norra Norge med Harstad som bas för färd till ett flertal fågelberg, av vilka Runde var det främsta. Jag hade lärt känna ornitologen och fångstmannen Kjeldsen på Åsveien i Harstad och han lät mig uppleva fantastiska ting. Att samla ägg från grissla och tordmule på klipphyllorna var en stor upplevelse och Kjeldsen lät sig hissas ner i en lina för att utföra det jobbet. Jag ville själv försöka och med hjälp av en reservlina, obegagnad, bar det iväg de cirka 10 metrarna utför stupet. Linan var oanvänd med reslutat att den var virad, och när jag hissades ned började jag snurra fortare och fortare runt, runt tills den äntligen stannade - och började snurra mig åt andra hållet i stället. Katastrof för mig, jag blev helt yr och mycket rädd och var tvungen att markera med signalsnöret att jag ville upp omedelbart! Jag gjorde inget ytterligare försök och den dagen var förstörd!

Kjeldsen berättade för mig att i Svolvaer fanns det en fiskare och småbrukare bosatt en bit upp på fjällsluttningen, och han fångade havsörn för hand. Helt otroligt! Jag bara måste besöka honom och så blev det. Han lät sig övertalas att jag skulle få uppleva detta och tillvägagångssättet var följande:

Högre upp på fjällsluttningen fanns en grotta, cirka 5 kvadratmeter stor och med en klipphylla utanför. Han hade byggt för ingången till grottan så att där fanns endast en öppning på cirka 30 x 30 centimeter i jämnhöjd med klipphyllan. På denna hylla hade han lagt en åtel, en död get, och dessutom bundit fast den med en hästtöm med repändan in i grottan. Korpar besökte åteln flitigt och det lockade även havsörn att komma på matbesök. När örnen anlände försvann korparna tillfälligt.

I god tid före gryning denna majdag kröp vi in i grottan och stängde för så att endast den lilla gluggen med repändan var öppen. Korparna kom och så småningom även havsörnen - åteln var för min skull utplacerad några dagar tidigare och fåglarna var inmatade. Genom att försiktigt dra i hästtömmen " rörde sig " den döda geten och detta gjorde örnen helt vild, han gjorde allt för att ta livet ur liket. Avståndet till örnens fötter var cirka 30 centimeter och plötsligt stack fångstmannen ut handen och tog ett stadigt grepp om havsörnens ena ben/tars. Det blev ett herrans liv, men han behärskade situationen helt genom att dra in fågeln genom den lilla öppningen. Med vingarna fortfarande utanför fick han så tag i örnens hals och sedan var det ett ögonblicksverk att att vrida halsen av den stora fågeln.

Han var mäkta stolt och nöjd, en marodör mindre till gagn för får och getter på bete, och fågeln sålde han sedermera till en djurkonservator.

Jag bodde två nätter hos denne man med hustru och fick uppleva en annan historia enligt följande:

Till det lilla bostadshuset hörde en låg länga med vedbod,redskapsskjul och en miniatyrladugård för gris, getter och får. Inga kor. I direkt anslutning till ladugården fanns ett utedass med plats för två att sitta. Jag frågade varför de hade en tvåhålig anläggning och fick veta, att de oftast följdes till dasset för att få vara ifred för vittra. När jag första kvällen ensam besökte detta utedass hörde jag att något rörde sig i vedboden. Knäsvag,halvt rädd men nyfiken öppnade jag vedboddörren. och där fann jag en man i 30-årsåldern. Det visade sig vara familjens enda barn, en " gampojke ". Att man förpassat honom till vedboden när jag kom på besök berodde på att hans käke gått ur led sedan en tid tillbaka och hängde ohjälpligt. Man skämdes för detta. Jag lyckades övertala paret att med fiskebåten göra den halvannan timma långa resan till Narvik och få åkomman åtgärdad. Jag följde med på den resan och det var ett villkor för att den skulle bli av.

" Opplev en annerledes og exotisk kultur inhyllet i lofotens magiske lysbrytningar ". Så säger turistreklamen om Svolvaer. Jag instämmer helhjärtat!