RENNÄRINGENS VERKLIGA KOSTNADER

Det är näst intill omöjligt att få ett grepp om vad dagens rennäring kostar landets övriga medborgare. Svårt är det också att få klarhet i vart samtliga samernas inkomster via bidrag och anslag tar vägen. Vänder man sig till Sametinget, Sameradion, Samernas TV eller andra samiska källor får man ingen verklig hjälp att få fram fakta. Men här kommer vad ett antal "grävmaskinister" - inte minst Berth Hägglund i Nordmaling kommit fram till tillsammans med vad jag under ett antal år nystat fram:

Från Budget 2007: 7 Publikområde samepol.

45.1 via Sametinget inkl tilläggsanslag ...........72 miljoner kronor
45:l Ap1 och Ap2 ............................................... 3

42:5 Viltskadeersättning ................................. 49
Trafikdödade renar .......................................... 4
Intrångsersättningar ....................................... 20
Utredningar,rättegångar ................................ 40
EU-bidrag,medfinans ...................................... 15
Trafikskador ..................................................... 30
Kostnader för tjänster ..................................... 28
SUMMA ........................................................... 261 MILJONER KRONOR

(Källor:Vad kostar en ren? Ds1998:8. SLU Umeå, Rapport 2, 2007. Norberg B,Culture vol. 26)

Renhjordarnas skador på ungskog är en GIGANTISK kostnad! Enligt en avhandling av Samuel Roturier (SLU,Umeå rapport nr 2, 2007) skadas 8 % ( 176 plantor ) per hektar av tallplantorna till följd av renbete. Om 2 plantor per hektar förstörs i " Sameland " är kostnaden 480 miljoner kronor. Om fler förstörs ...

Till budgetens summa skall läggas att 1 700 bilar skadas i renolyckor, " plåtkostnad" 50 miljoner. Sjukvård och rehabilitering ligger på landstingens budget.

Så kommer årlig ersättning från exempelvis energiproducenterna, sannolikt cirka 100 miljoner kronor.

Det finns andra och drastiska exempel på merkostnader: Vapstens sameby stoppade avverkningarna för Tärna-Stensele-Allmänningskog, dvs att ett 10-tal ättlingar till på 1850-talet invandrade samer från Kolahalvön och Finland stoppade skogsbruket för 1 500 ättlingar till svenska samer. Fallet är långt ifrån unikt. Vapstens Sameby har överklagat ett 30-tal avverkningstillstånd.

Sannolikt ligger den faktiska,årliga kostnaden för rennäringen så som den bedrivs idag vid
890 miljoner kronor!!!

Rennäringen i nuvarande form kan ej få fortgå. Riksdagen måst ta sig an hela rennäringsproblematiken och se till att rennäringen omvandlas till ett kulturellt gårdsbruk !!

Mats Hägglöf

KLIPINNE, TASKETÅG OCH TRYNTRÄ

Två somrar under min uppväxt vallade jag kor på skogen, var getarpojke som det hette. Korna stod i sommarladugård och min första uppgift för dagen var att ta ut dem ur ladugården. Men först efter att jag kollat, att alla kor hade morronbajsat. Kogödsel var på den tiden - i mitten av
1940-talet - en värdefull vara, som skulle tas om hand i största möjliga utsträckning.

På väggen innaför ingången till ladugården hängde en cirka 15 centimeter lång, fingertjock pinne, en klipinne, i ett snöre. Den pinnen skulle jag använda på de kor, som ej hade bajsat.
Lyfta upp svansen på dessa och killa vid analöppningen med klipinnen. Och si på den, kossan bajsade!

När tjuren var gammal och förbrukad skulle den slaktas, en rätt så äventyrlig historia. Men man fann på råd:

Tjuren hade nosring. En lång stång med karbidhake sattes fast i nosringen. Medan tjuren ännu stod i bås knöt man fast ett långt, starkt becksnöre i pungen mellan de nedhängande stenarna och pungfästet vid kroppen. Snöret drogs bakåt mellan bakbenen. Så skulle tjuren ut. En man höll i stången fäst i nosringen och en man höll i snöret på ett par meters avstånd bakom. Mannen med stången ledde marschen och minsta krångel från tjuren innebar att mannen med snöret ryckte till och den smärta tjuren då upplevde fick honom foglig. Vägen till slaktplatsen, "lagårdsbacken" var ej lång, pinan blev kort.

När hushållsgrisen skulle slaktas - i regel i november,helst i samband med ymnigt snöfall - skedde detta vid 4-tiden på morronen - i svinottan och av förklarliga skäl -.Grisen stod i kätte i ladugården och för att få ut honom till slaktplatsen hade man en enkel anordning till hjälp:
En cirka 50 centimeter lång pinne, tjock som tummen på en vuxen person. Man hade fäst en
repstump av typ hästtöm i vardera änden av pinnen och höll man denna pinne vågrätt hängde repet i en halvcirkel ned från pinnen. Så lurade man grisen att bita i den nedhängande repstumpen och vips vred man pinnen snabbt runt,runt grisens överkäke, och plötsligt hade man ett perfekt handtag för två personer att dra ut grisen ur ladugården. Grisen skrek enormt av smärta - därför den tidiga timmen för slakt;folket sov.

Genom att sticka grisen i halsens sida började den blöda och i det skicket släpptes han att springa blodet ur sig tills han dog. Om det snöade ymnigt då försvann blodspåren snabbt.

Djurplågeri har alltid förekommit och förekommer dagligen i nutid, tyvärr. Människan är grym!

Mats Hägglöf

ÅRET VAR 1952,CATALINAPLAN NEDSKJUTET!

Regementsöversten vid I 20 i Umeå, Carol Bennedich, ställde upp samtliga fotsvettsindianer på I 20:s kaserngård dagen efter nyheten om att ett svenskat Catalinaplan blivit nedskjutit utanför den baltiska kusten, som det då hette. Det låg krigshot i luften påstod Bennedich och han skrädde inte orden samt framhöll, att nu skulle beredskapen höjas!

Jag befann mig som tvångsuttagen till befälsskola K bland de som lyssnade på honom denna
dag. Redan på den tiden var jag välkänd som ornitolog och det ledde till en märklig specialuppgift inom ramen för min värnpliktstjänstgöring. Jag fick i uppdrag att skaffa fram ungar av havsörn
och utanför Sävar inleddes en märklig "militär" verksamhet. Dessa ungar matades så snart de var vuxna därtill med mat i flytande burkar på havsvattnet i den vik vi höll till i. Det vill säga, vi lärde dem att få mat endast om de slog fast i utplacerade burkar. Det var inte svårt att komma dithän med dessa ungfåglar och därmed var strategin klar: De skulle spana efter periskop från ubåtar. Realistiska fälförsök med svensk ubåt gjordes och det fungerade.

Veterligen ledde denna erfarenhet icke till att någon främmande ubåt upptäcktes via denna naturmetod "någonstans i Sverige".

Man var oclså inne på tanken att lära sälar hämta "matpaket" vid ubåtsskrov. Försåg man dessa sälar med sprängpaket var målet givet - dock icke för sälen. Huruvida försök gjordes känner jag ej till.

Mats Hägglöf

LYKTTÄNDNING!

År 1853 , en augustidag, var det stort folkuppbåd i Stockholm (folkmängd 93 070 invånare) då gaseldade lyktor för första gången tändes. Än så länge begränsades utplaceringen av dessa lyktor till Drottninggatan, Klarabergsgatan, Fredsgatan och vid Gustav Adolfs Torg,

År 1948 när jag fortfarande pluggade vid Kommunala Realskolan i Åsele hade jag turen att få
jobba som lykttändare i municipalsamhället. Ordinarie lykttändare, välkände Thycko Selin,Åsele, var sjuk. På drygt 2 meters höjd fanns strömbrytare på ett 30-tal platser i samhället och dessa skulle hanteras 2 gånger per dygn för att ge ljus åt samhällets centrala
delar. När man gick i den kommunala realskolan var det utegångsförbud efter kl 2200 måndag - fredag och jag fick begära särskilt tillstånd av rektor för att lösa min arbetsuppgift.

Mats Hägglöf

HUSAGAN AVSKAFFADES FÖR 150 ÅR SEDAN

År 1858 avskaffades husagan vilket innebar " att husbonde ej längre äger rätt att aga sina tjänstehjon med undantag för manliga under 18 år och kvinnliga under 16 år. Enligt legostadgan av den 23 november 1833 var husbonde berättigad att aga sitt tjänstefolk om dessa gjorde sig skyldiga till lättja, vårdslöshet eller olydnad i tjänsten liksom i de fall de förde ett oordentligt levnadssätt.

Dock fick bestraffningen ej göras strängare än vad som sägs i missgärningsbalken, där det stadgas, att husbonden är försvunnen till straff om agan medför varaktig kroppsskada ".

Mats Hägglöf

BARNBIDRAG - MÖDRAHJÄLP

Idag utbetalas barnbidrag månatligen och utan behovsprövning med dryga tusenlappen.

Man behöver inte gå långt tillbaka i tiden för att finna, att läget varit helt annorlunda.Här ett protokoll från slutet av 1940-talet; en hemskild hustru hade lyckats utverka följande:


" Efter granskning av handlingarna beslöt mödrahjälpsnämnden tillerkänna sökanden mödrahjälp med högst tvåhundranittio kronor 30 öre att utgå dels med 34 kronor till kläder åt sökanden, dels med 25 kronor i månaden till kostförbättreing under tiden 16 februari - 15 maj,
dels med 140:30 kronor till tandvård under förutsättning att denna avslutades inom sex månader från nedkomsten, dels med 25 kronor till sängkläder, dels ock med 25 kronor åt sökanden.

Var och en som erhåller mödrahjälp är pliktig att ställa barnet under uppsikt av
barnavårdscentral.

Om mödrahjälp beviljats för inköp av något slag får inköp ej verkställas förrän den, som beviljats hjälpen, satt sig i förbindelse med barnavårdsnämndens mödrahjälpsbyrå.Mödrahjälpsbyrån lämnar ddärvid besked om de särskilda föreskrifter som gälla för verkställande av inköp "


Mats Hägglöf

BERLINMUREN

Den 13e augusti 1961 uppstod Berlinmuren.

Vid den tiden hade jag en mycket god vän från Leipzig, Hardy. Han innehade en radiofirma söder om söder i Stockholm och orsaken till att vi umgicks mycket var att jag som signalofficer i reserven vid IB 50 hade stort intresse av hithörande frågor; jag lärde mig mycket av honom.

Hardy var förlovad med en flicka i Leipzig,där hon studerade.Berlinmuren omöjliggjorde för henne att komma till Sverige och Hardy ville inte återvända. Det blev "krigsråd" och vi kom fram till beslut: Jag försåg mig med falskt pass, i namn av vad som stod på passet uppstod en
intensiv kärleksladdad brevväxling med den förlovade med mål att vi skulle gifta oss hos borgmästaren i Leipzig december 1961 och därefter via Checkpoint Charlie i Berlin ta henne som
fru NN till Sverige. Hennes föräldrar blev noga informerade av Hardy och naturligtvis flickan
också, som skrev heta brev till mig under falskt namn.

Så kom den dag, att jag (knäsvag) befann mig hos ifrågavarnde borgmästare och med hennes
föräldrar som vigselvittnen genomfördes akten. Middagen hos föräldrarna var lite artificell och hon är den enda kvinna jag gift mig med men ej upplevt bröllopsnatt med.

Resan via Berlin gick utan komplikationer och jag överlämnade damen till en överlycklig Hardy
i Handen. Tre år senare fick de en pojke, som mig till ära döptes till Mats.

Leipzig är känd för en enastående glastillverkning. Där framställs till exempel konstgjorda djurögon att användas vid konservering av djur och eftersom jag under 1950-talet hade utbildat mig till konservator tog jag tillfället i akt att besöka en sådan fabrik och kunde jag upprätta
en inköpsförbindelse via dåvarande DIA/SUKAB (DIA = Deutsche Innen- und Aussenhandel.
DDR).Konstgjorda djurögon var på den tiden en stor bristvara i Sverige

Leipzig är även känd för en idrottshögskola som på den tiden producerade dopade "Idrottsambassadörer- elittävlande " med stor framgång i olika grenar. Den kontakten hade jag sedermera nytta av när jag skrev boken "Idrott,piller och pengar"

Kontakten med djurögonfabriken och Idrottshögskolan kompenserar gott och väl den uteblivna
bröllopsnatten.

Idag har Hardy med fru tre vuxna barn och flera barnbarn, alla bosatta i Sverige.

Mats Hägglöf