I vårt östra grannland Finland finns ungefär lika många lodjur som i Sverige. Men där finns mycket få rådjur av det enkla skälet att de aldrig invandrat till Finland. De är på gång nu. En viss stam av inplanterade vitsvanshjortar finns, men i huvudsak lever de finska lodjuren på småvilt - det skulle de kunna göra i Sverige också i en nödsituation.
Varför jagar man lodjur i Sverige? Visst kan de utgöra ett bekymmer för rennäringen. Samtdigt måste man dock beakta, att resterna av lodjurets byten gynnar järven, som annars skulle tvingas döda fler renar. Utanför renskötselområdet är problemen med lodjur i stort sett obefintliga. Under år 2008, det senaste året det finns statistik för, dödades totalt 47 tamdjur, de flesta får. 16 av dem dödades i Västra Götaland, där lodjursstammen först på senare år vuxit till. När stängslingen där blir lika effektiv som på andra håll kommer antalet dödade tamdjur att minska.
Varför då döda lodjur utanför renskötselområdet? Svaret är att vi har mycket effektiva lobbyisteri form av jägarorganisationerna, som årligen förses med statsbidrag i storleksordningen 50-60 miljoner kronor. De vill helt enkelt ha rådjuren för sig själva och anser att lodjuren har rducerat antalet rådjur. Till viss del är nog detta sant. Men om vi ser på historien så ökade rådjuren mycket kraftigt när rävskabben slog till. Nu har rävarna återhämtat sig och rådjuren minskar. Antalet rådjur som skjuts vid jakt är ungefär detsamma som före skabben - trots lodjuren. Delvis kan det ha att göra med att lodjur jagar räv.
Jägarna har helt enkelt under många år levt med helt onormala rådjursstammar och vill så klart att dessa guldår fortsätter!
mats_hagglof@hotmail.com
tisdag 23 februari 2010
VARFÖR SKJUTA 209 LODJUR?
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
07:32
0
kommentarer
måndag 22 februari 2010
ÅTERINPLANTERA VILDREN I SVERIGE
Genom seklen har arter kommit och gått i vårt land. För cirka hundra år sedan introducerades kanadagåsen i Sverige och idag är den mycket uppskattad av jägarna men ej av badgäster och ägare av fritidsbåtar. Under andra världskriget smet ett antal minkar från farmarna och de har sedan dess gått mycket hårt åt en del fågelbestånd längs kusterna. Att utrota minken är idag omöjligt.
Är en djurart invasiv, det vill säga gör den mer skada än nytta får man undvika att föra in den arten i landet. Minken är ett sådant exempel och mårdhunden ett annat. Skulle den sprida sig till våtmarkerna i södra Sverige skulle den göra ofantligt stor skada. Dessutom bär den på rabies och parasiter vi inte vill ha! Den skjuts överallt så snart den visar sig.
Vildsvinet är attraktivt från jaktsynpunkt men besvärligt för jordbrukare och i trafiken. Även vildfåret mufflon är en jaktlig resurs som dessutom håller landskapet öppet. Vitsvanshjorten introducerades i Finland för ett 70-tal år sedan och enstaka exemplar har skjutits i norra Sverige . Den liksom den kanadensiska bävern blir måhända nästa däggdjursarter att på egen hand etablera sig i Sverige.
Vi har utrymme för att ta ansvar för en del globalt hotade arter. Exempelvis den tjuvjagade och hotade snöleoparden som lever i bergen i Himalaya och Centralasien skulle passa in i norra Sverige. Likaså den mäktiga visenten, den ett ton tunga europeiska varianten av bisonoxen, som det idag bara finns några tusen av.
Vildrenen bör vi absolut återinföra! Inte minst för att vargen skall ha något att äta.
mats_hagglof@hotmail.com
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
15:11
0
kommentarer
söndag 21 februari 2010
torsdag 18 februari 2010
UPPLANDS-BRO POETISKA SÄLLSKAP
På initiativ av bibliotekarie Anita Edman, Bro, har Upplands-Bro Poetiska Sällskap bildats. Sällskapets policy:
förmedla Poesins tjusning,
samlas till uppläsningar av egen och andras poesi , låta sig inspireras av etablerade poeter,
vara ett "forum" att dryfta poetiska strofer,
inspirera till eget skrivande.
Exempel på olika verksamheter: oberoende kulturförening, Poetry slam, "ung poesi", Världspoesidagen, "poesi i valrörelsen", poesiverkstad...skrivande,poesinatta, maratonpoesi, rap, hiphop.
Till till sällskapets första hedersmedlem utsågs Leif Nylén.
Ordförare ( ordförande ) Mats Hägglöf
Kommaterare ( sekreterare ) Annamarija Todoreov
Summerare ( kassör ) Göran Hedberg
Tanterare ( revisor ) Hans Bergström och Karl Qureshi
Inspiratör Anita Edman
Kreatör ( klubbmästare, fixare, organisatör ) Cezar Florin och sheila Alverbäck
mats_hagglof@hotmail.com
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
09:30
0
kommentarer
måndag 15 februari 2010
Fare of hare. Nära skjuter ingen.

We had a discussion about animal models in research and the art and ethics of reproduction some times ag0 ( see " Tjädern och kärleken " in this blog ) . I feel, that it is timely to analyze the behavior of another popular animal, the fores hare of the north part of Sweden. The Figure above depicts a typical track of such a hare, from one resting place (start) to nest rest. It is obviousthat the pattern of movment provides both advantages (chances) and disanadvatages (risks).
The restricted territory of the hare minimized his exposition for sharp noses and keen eyes. Furthermore, it saved energy. the hare had the habit of circus movment. He left the loop with a side jump (drop-out), intended to let a possible tracker re-circulate alone. All drop-outs from loop or track were preceded by back-ward movement. The track and the loops were the same but the resting place was new; the hare never rested at the same place twice for some days or weeks.
Besides many tooted or winged predators, man and hound provided main enemies. Sometimes, hound wass missing due to prgnancy, breast-feeding or poverty. The boys of the family, usually 10 - 15 years of age, were recruited. Ture Berg is one witnss of mine; he put 10-20 hares to the pot in his pre-life period. The trick was slow-motion - the faster the hunt, the wider the loop.
Generally, the hare was not stressed by hunting. He held a distance of respect to hound or boy andgrazed while they caught up. Exceptional hounds were able to catch and kill the hare. Such skill was not rewarded by the marksmen, who were prone to kill the dog, too. Exceptional hares were able to manhandle hounds; the physical wounds of the hound were negligible, the sores of soul lfelasting.
In spite of its obvious advantages, the track often turned out the bane of the hare. Many huntera were familiar with his triks. Marksmen and snares lined his track. the survivors became subtle. The grounds of previous fores fire provided a favorite flight - old ashes in the nose of a dog meant salvation. Roades, water and ices also provided paths of rescure, not to mention wet thickets.
thus, the life and death of the hare provided a model of human life ( Eccl. 9:11)
"The race is not to the swift
or the battle to the strong
nor does food come to the wise
or wealth to the brilliant
or favour to the learned;
but time and chance happen to them all".
mat_hagglof@hotmail.com
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
18:27
0
kommentarer
WHO KALLAT TILL FÖRHÖR OM SVININFLUENSAN
Nyligen kallades WHO till förhör inför Europrådet angående svininfluensan. Paul Flynn ,ordförande i rådets hälsokommitté, sa att WHO vilselett regeringar att köpa in massvis med vaccindoser i onödan.
I vad som måste betecknas som en unik händelse kallades WHO till förhör inför Europarådet den 26 januari 2010 för att bland annat svara på varför man vilselett regeringar runt om i världen till att köpa in massvis med vaccindoser för något som i själva verket visat sig vara en mild influensa?
Rådets vice ordförande Paul flynn slog fast:
" Det har kostat regeringar mycket pengar som kunde ha spenderats bättre,stressat människor och skapat kaos i sjukvården. WHO har förstört mycket av sin trovärdighet då de slagit falskt alarm. "
Och vidare:
" Det fanns ett finansiellt imperativ bakom det här och läkemedelsindustrin som investerat fyra miljarder dollar har drivit på samt haft egenintresse av att det fanns en fruktan medresultat: ett enormt överköp av vaccin. "
WHO försvarade sig under förhöret med att analyser visat att svininfluensan genetiskt visat sig vara mycket annorlunda jämfört med andra influensor och att klinisk information från Mexiko visat på att viruset kunde förorsaka allvarlig sjukdom och död. Man kunde identifiera en mycket allvarlig lunginflammation som i många fall visat sig vara dödlig och den geografiska spridningen var exceptionellt snabb, hette det.
Enligt WHO:s egen hemsidahar till dags dato 14 142 människor dött i svininfluensan. Jämför det med att en vanlig influensa per år sägs döda mellan 250 000 - 500 000 människor i världen.
mats_hagglof@hotmail.com
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
10:15
0
kommentarer
söndag 14 februari 2010
SVERRE SJÖLANDER OCH VÅRT DJURISKA ARV
AKTUELL BOK: Sverre Sjölander. Vårt djuriska arv - om människans biologiska natur.Nya dox 91-578-0426-5,www.nya-doxa.se
BAKGRUND: Sverre Sjölander, professor i zoologi vid Linköpings universitet. Han betonar ofta det biologiska arvets begränsningar och möjligheter. Sommarpratare i radions P1, där han bland annat förordat att våra heliga kor, renarna, skall hägnas.
SPÄNNING MELLAN NATUR OCH KULTUR!
Vi som överlevde vår barndoms ladugårdar visste att tjuren är farligare än kossan och galten farligare än suggan. Detta pragmatiska perspektiv har delvis gått förlorat i nutida debatt. I ett samhällsklimat av kvalmig konsensus har Sverre Sjölander profilerat sig som en balanserad och mogen motsägare.Spänningen mellan verklighet och önskvärdhet observerades dock redan av Gusatf Fröding:
Nu är jag led vid tidens schism
emellan jord och stjärnor
Vår idealism och realism,
de klyva våra hjärnor.
Det ljugs, när porträtterat grus,
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
Sjölanders ambition är att förklara allt - eller åtminstone det mesta - ur ett evolutionärt perspektiv och i biologiska termer. Han väjer inte för komplicerade fenomen som språk, kommunikation, flockpsykologi, etik, fortplantning och könsroller, feminism och biologi, rätt och fel, medvetet beteende och programmerat beteende. Boken är lättläst och trevlig och redovisar även det som uppfattas som svårigheter i den biologiska världsbilden.
Jag menar, att det har en potentiell betydelse för vår hälsa att vi är medvetna om människodjurets biologiska förutsättningar. Detta gäller inte minst i juletid, när " Ordet blev kött och tog sin boning bland oss. " Då kan även köttet få ta till orda och lägga fram sin syn. Men utesluter det ena det andra?
mats_hagglof@hotmail.com
Upplagd av
Mats Hägglöf
kl.
08:01
0
kommentarer


































