SAMERNA FÖRVANSKAR HISTORIEN

Signaturen " Med samiskt blod i ådrorna " har sänt mig följande:

Märkligt att myndigheter aldrig genomskådar samernas nödrop om mer pengar till än det ena, än det andra.

Jag är barnbarnbarnbarnbarn till en lappfamilj som flyttade från Kittelfjäll till Tärnaby i slutet av 1700-talet. Vi hade renar en gång i tiden men övergick till kor och getter och försvenskades mer och mer med ingiften i nybyggarfamiljer, som även de hade samiska rötter. Jag bär på berättelser och minnen. Och jag blir inte glad när samerna förvanskar och ljuger ihop sin historia.

När jag var liten kom renarna ned från fjället ned till skogslandet som det hette. Som längst for renraiden till Strömsund och Stenseletrakten.

1934 kom Norrbottenslapparna till Vapsetns sameby. På 1940-talet började dessa samer invadera Lyckselebygden med sina renar. Och hjordarna blev större. Dessa Norrbottenslappar har vad jag vet aldrig tidigare varit över norra stambanan i Västerbotten.

Måste berätta att svenska samer får ersättning från norska staten för att norska renar trampat sönder i de svenska renbetslandet. Hur kan det komma sig att svenska renar inte trampar sönder tall- och granplant? Ren som ren. Eller är de norska renarna klumpigare än de svenska?

Nu vill samerna ha pengar igen på grund av att gruvbrytningen förstör renarnas flyttvägar. Men renarna flyttas ju med lastbil nuförtiden, ekvationen går ej ihop.

Undar också varför samerna skall envisas med att hålla fast vid detta gammelmodiga sätt att hålla renar? Och varför numera så fruktansvärt stora hjordar?

Man pratar om kultur, att bevara den. Jo det fanns fattiga lapptorpare med utsvultna ungar i dragiga hus. Men tack och lov så är den kulturen bara museiföremål numera.

Så måste jag ge lite bröm också: NI ÄR FÅ, MEN JÖSSES VAD NI HÖRS OCH MÄRKS!!

Signaturen "Med samiskt blod i ådrorna" "

FOTLAPP OCH SKOHÖ

De som gjort svensk militärtjänst vintertid vet vad fotlapp är. Ett stycke tyg som viks om foten och bärs i stället för eller tillsammans med en strumpa i en sko. Fotlappar tillverkas vanligen av ylle. Fotlappar förekom främst under historisk tid. Fotlappar eller spår av fotlappar finns bland annat i Bockstensmannens kläder och i Skjoldehamnsdräkten.

Skohö är en sammanfattande benämning på starr, gräs och halm, som i det svenska allmogesamhället insamlats, torkats och beretts för att användas som isolering i vinterskor. Skohö anvädes av nybyggarna i Norrland till långt in på 1900-talet, och jag är själv en av dess användare som barn.

Bland de manuskript Linné medförde till Holland fanns hans lapska flora. Det var det viktigaste resultatet från den resa han gjorde till Sveriges nordligaste landsdelar år 1632. I den FLORA LAPPONICA han kom att publicera 1637 citerar jag följande:

" Lapparna skyddar sig mot den våldsamma kölden på följande sätt: byxor av ludna renskinn sträcka sig ända ned till fotknölarna och fötterna bevaras i likaledes ludna, av renskinn förfärdigade skodon, med den ludna sidan vänd utåt. I dessa skodon instoppa de detta gräs - som skördats om sommaren, torkats, kort förut upprispats medelst en järn- eller hornkam samt gnuggats mellan händerna - på sådant sätt, att det täcker ej blott smalbenen utan ock fötterna överallt, både ofvan och under. Omgivna av dyligt hör äro de alldeles fria från hvarje känning af den våldsammaste köld. Med samma slags hö fylla de ock sina ludna handskar, på det att händerna ej måtte skadas, och sålunda kan detta härdade folkslag bärga sig för kölden. På samma sätt, som detta grässlag om vintern hindrar kölden, så borttager det ock om sommaren fotsvett och på samma gång skyddar det från skada, då de under vandringar stöta mot stenar o.s.v.Skodonen är nämligen ganska tunna, icke förfärdigade av läder utan av skinn.

TVÅ UNDRINGAR

Jag skissar på en bok med titeln " Kvinnor och hästar jag mött och ridit " Upptäcker då att det finns hästar jag inte kan glömma och kvinnor jag inte kan minnas.Visst är hästar konstiga?

Vid ett fågelbord här i Bro sitter en skylt med texten: "Fåglar får endast matas vid fågelbordet".
Det betyder att jag inte får fotografera dem vid detta fågelbord. Och inte prata med dem heller?

Mats Hägglöf

HANDSKRIVET BREV OM OKNYTT

Bengt Larsson, född 1924 och boende i Björna by, Västernorrland, har försett mig med ett handskrivet brev om oknytt han upplevt enligt följande. Han berättar där om Fredriksbacken, en brant backe i ett skogsparti norr om Björna kyrka:

" Det har alltid talats om att det hänt oförklarliga ting i Fredriksbacken. Jag skall berätta om en händelse som jag och min broder Rune upplevt där. Jag var omkring 16 år, Rune 4 år yngre när vi med hästkärra lastad med halm och grodd potatis för sättning åt vår gode vän skräddaren Anton Rudsten som brukade klippa oss och även sy oss en del kläder. Klockan hade blivit närmare tolv när vi ställde färden hemåt. Hästen gick i lagom takt tills vi kom till Fedriksbacken, då han tog i ordentligt uppför den branta backen och var orolig. Båda selpinnarna föll loss och kärrans skaklar stöp i marken. Jag fick hålla tömmarna hårt för att behålla hästen, backa in honom igen i skaklarna och selpinnarna tog jag upp från marken och satte tillbaka.

Jag kan berätta om en annan händelse i Fredriksbacken som kunde ha gått tokigt. Jag var i 5-årsäldern och fick följa pappa till handlarn K P Karlsson för att köpa mjöl, en säck på 8o kilo. Vi hade en lugn och dygdig häst, ett sto, och jag fick köra den hem. Allt gick bra tills dess vi kom till Fredriksbacken där hästen blev heltokig , stegrade sig och föll i sken. Vi lyckades få hästen lugn efter ett par hundra meter. "

Skrock och okunskap ger ofta krydda till berättelser som dessa. Hur kan man förklara?

Unga pojkar, oerfarna och okunniga hade inte satt fast skakelpinnarna ordentligt. Vid denna backe, Fredriksbacken, var det högst sannolikt en "älgväxel", alltså ett stråk, där brunstiga älgtjurar lämnade rejäla doftspår efter sig. Speciellt hästston reagerar kraftigt på den doften med oro och tendens till sken. Efter Doroteavägen utanför Åsele, där jag är född, vid den så kallade 1000-backen (en telefonstolpe med nummer 1000 har gett namnet), blev hästar oroliga, lade öronen bakåt, stegrade sig och stundom skenade. Där var en känd älgväxel.

Dessutom handskades man förr ofta felaktigt med hästarna. Många var i allmänhet skärrade, hispiga och kom lätt i sken. De hade vad man numera säger om människor: nervösa besvär. Alltför många hästägare och kuskar hade för sig att man skulle slå dem till lydnad.

mats_hagglof@hotmail.com

SAMERNAS MÅLTIDER FÖR 100 ÅR SEDAN

Kristoffer Sjulson skrev om måltiderna:

Redan tidigt om aftonen vidtar tillredningen av kvällsmåltiden. Denna måltid är den viktigaste av dagens måltider. Vintertiden äter man till denna måltid helst kött. Sommartiden ätes huvudsakligen mjölkrätter vid alla måltider. När köttet skall anrättas verkställs matlagningen av husfadern, eller om han är frånvarande eller hindrad, av drängen. All mjölkmat åter lagas av husmodern, eller undantagsvis av pigan. Sedan ett större stycke fruset kött införts i kåtan och drängen hämtat in friskt vatten i grytan och hängt henne i rikkien över elden, ställer sig husfadern på knä framför kubben och hugger sönder köttet i stora stycken, vilket ett efter annat kastas i grytan. Köttet skall kokas tills dess blod ej sipprar ut ur det när man skär däuti - knivarna drages ur slidan, ett stycke kött fattas med vänstra handen , bit efter bit lösskäres, doppas i flott och förtäres. Sedan köttet är förtäret tar man sleven och dricker några slevar köttspad som efterrätt. - sommartid åts färsk, kokad fisk, men på denna ville man gärna ha en skål jåmomelkie till efterrätt. Jåmomelkie eller Gompa är lapparnas enda grönrätt, den enda rätt i vilken ämnen ur växtriket ingår i större mängd.

mats_hagglof@hotmail.com

ORDNINGSFÖRESKRIFTER VID UMEDALENS SJUKHUS 1935

Den 1 jauari 1935 invigdes Umedalens sjukhus med plats för 500 patienter. Nedanstående ordningsföreskrifter nådde de anställda:

Befattningshavare, som önskar använda radio å sitt rum, skall därtill i skriftlig framställning till Direktionen skaffa sig tillåtelse.

Jämlikt Medicinalstyrelsens gällande föreskrifter skall tillstånd för användandet av elektriskt värmande apparater ( doppvärmare, platta, kaffekokare, strykjärn etc. ) inhämtas hos sjukhusdirektionen. Användning av dylika apparater utan dylikt tillstånd innebär olovligt tillgrepp av elektrisk energi och är sålunda straffbart enligt lag.

Sjukhusets hissar får ej användas i onödan. I hiss får patient aldrig lämnas ensam.

Reparationer å vatten- och avloppsledningar samt å elektriska ledningar anmäls direkt till kontoret. Andra reparationer anmäls - vad sjukavdelningarna och sjukvårdspersonalens bostäder beträffar - genom uppsyningsperonalen till sjukhuschefen och beträffande ekonomiavdelningarna och ekonomipersonalens bostäder genom vederbörande ekonomiförestånderskor respektive föreståndare till sysslomannen.

Jämlikt direktionsbeslut är det förbjudet, att inom sjukhusets lägenheter nyttja sprit- eller fotogenkök.

Å vindar får ej papper, askar, träull och dylikt förvaras för eldfarans skull.

Skräpa ej ner med sopor, papper, lådor, saker, vissna blommor och dylikt. Allt brännbart skall mottagas i maskincentralen för förintelse.

Torkning eller vädring av kläder och klädesplagg får ej ske i fönstren.

Stora grusgropen vid nervkliniken får ej användas som avskrädesgrop.

Sjukhusets festsal får icke annat än efter sjukhuschefens medgivande för varje särskilt fall
För dans i festsalen, matsalar och samlingslokaler skall tillstånd i varje särskilt fall inhämtas hos sjukhuschefen.

Stör ej omgivningen med radio eller grammofon eller högljudda samkväm efter kl 10 e.m.

Umedalens sjukhus i oktober 1934
SJUKHUSCHEFEN

------------------------------------------------------------------------------------
Att spara elektrisk energi var viktigt, tydligen. I vårt hem satte far in för låga säkringar i "proppskåpet" när elen installerades, detta för att hålla nere elförbrukningen.

GOMPA, BEPRÖVAT MEDEL MOT SKÖRBJUGG

Denna ursprunglingen samiska grönsaksrätt hade i lappmarken en utomordentlig betydelse som anti-skörbjuggsmedel. Dess tillredning beskrivs såhär av Astrid Enoksson i tidskriften Västerbotten 3:76:

" Kvanne samlas innan den spruckit helt ut. Blandas med fjällsyra. Lite vatten tillsätts och alltsammans kokas till en grötlik massa, renmjölk blandas i. Läggs i träkärl eller i en avigvänd renmage, som knyts för. Förvaras i jorkällare, en grop i marken täckt med näver och sten. Gompan förtärs påföljande år vid återkomsten till fjället. "

Nils Erikssson skriver från Bäsksele, Vilhelmina, om Gompa på följande sätt: " Gompa var vanlig både bland lappar och nybyggare. Under försommaren medan "toltan" - kvanne - är ung, 3-4 dm hög, plockas hela växten och läggs i säck. Stora familjer kunde plocka flera säckar fulla så att Gompa skulle räcka hela vintern. Samtidigt plockades en liten påse "saltgräs" , ängssyra, till saltning av Gompa, somliga plockade även angelica till detta. När man kom hem rensades växterna, lades i gryta och kokades ett par timmar, lades upp och fick rinna av och kallna. Sedan hackades alltsammans i småbitar. Växtmassan lades sedan i en stor så, över den slogs kärnmjölk. Fick jäsa i två veckor innan den åts. Gompa blandades med tjockmjölk. Om vintern frös Gompan så att man med en kniv fick skära loss och tina upp vad man behövde för dagen. "

mats_hagglof@hotmail.com