NAVELSTRÄNGEN MELLAN LIV OCH DÖD

All mänsklig lycka är sinnlig lycka
All mänsklig lycka är biologisk lycka
All tillfredsställelse förutsätter behov

Nyduschade tonåringar med extravaganta kycklinglår
Brådmogna äggstockar med sprickfärdiga gulkroppar
Tonårsgnägg och kärringgnat
Spermabanker, surrogatmammor
Abortvecka
Vitvecka

Tystnad, tomhet,ingenting att minnas
Sorgen unnar ingen sova
Tuppen har inga händer
Hönan inga bröst
Man börjar pissa på lyktstolpar

Lägg inte livet på is
Dö inte för Dig själv
Ditt pansar kan bli för tjockt
Det finns människor så ensamma
Att ingen kan sakna dem

Stora saker börjar med små saker
För att var intressant måste Du vara intresserad
Prata buddism med munkarna
Lämna bidrag till templet
Lev hand i hand och kind mot kind

Man lever när man skapar andra till del
Värnar om medmänniskans värde

mats_hagglof@hotmail.com

BLOMMOR I SVERIGE

Så har den äntligen kommit! Floran som är en fröjd att använda. Våra vanligaste vilda arter, 200 stycken, har indelats efter färg, vilket gör det mycket enkelt att hitta. Glöm Krok/Almqvists gamla flora, där man skulle räkna ståndare, kolla om "stjälk av nedlöpande blad är taggig". Glöm Björn Ursings monster till handbok! Själv har jag under min skoiltid samlat,examinerat och presssat drygt 900 svenska arter Det gigantiska herbariet skänkte jag till Kommunala Realsokolan i Storuman en gång i tiden. Så jag har stor erfarenhet av botaniska handböcker. Författare till boken Blommor i Sverige är ingen mindre än jourhavande biologen vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, Lars-Åke Janzon. Bo Mossberg har illustrerat. Han är den främste blomstermålaren genom tiderna och har exempelvis tidigare gjort samtliga illustrationer till den lovprisade och storsäljande Den nya nordiska floran.Grattis alla botanister!

NYA TIDER KRÄVER NYA ORDSPRÅK

00-talet är till ända och inför det nya årtiondet har nya ordspråk utfärdats:

Den man ligger med får bädda.
Den som tar, han har.
Det man inte minns, har inte hänt.
Det man inte vet, har man ingen aning om.
Det vi inte gör idag, slipper vi göra om i morgon.
Förtala är silver, förtiga är guld.
Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.
Gammal kärlek kostar alltid.
Liten stuga kallas ofta stort dass.
Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.
Den som bara kollar i backspegeln kör oftare i diket.
Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.
Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen.
Den som spar han har men inte roligt.
Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor.
Det man inte har i huvudet får man ha mellan benen.
Det som inte tar död på en får en i alla fall att må riktigt dåligt.
Det är med kärlek som med whisky, den tar slut.
Dåliga flickor är bättre än de flesta.
Framtiden var bättre förr.
Friskt vågat, halva inne. God fortsättning!
Först till skrivarkön får först skriva ut.
Hårt arbete lönar sig i framtiden, lathet lönar sig nu.
Ju fler kockar desto större fackförening.
Kvinnans list övergår mannens förstånd men går över när mannen får stånd.
Livet är hårt, men orättvist.
Man har inte roligare än man köper ut för.
Man lever bara en gång och många inte ens det.
Obeslusamhet är nyckeln till flexibilitet.
Tveksamhet är kanskeframkallande.
Problem är till för att skjutas upp, sedan glömmas bort.
Ropa inte gay förrän du är inne i häcken.
Älska din nästa, men var diskret.
Även den starke får ta i när han skiter.
Även i de lugnaste vatten drunknar man.
Om små höns lägger stora ägg blir dom trasiga i ändan.
Gud vare med Dig - ingen annan har tid.

Mats hägglöf
mats_hagglof@hotmail.com

PEDELLENS LÖN: 7,6 RIKSDALER PER ÅR !

Min far, kronojägaren Kristoffer Hägglöf, föddes i Björna kommun år 1883.
Tack vare detta är jag medlem i Björna hembygdsförening, där drygt 80-årige Anders Nordström är ordförande. Via honom har jag fått ta del av Björna församlings kassabok av år 1850, och jag återger här delar av den jämte kommentarer:

År 1850: UTGIFTER FÖR KYRKAN:

Skurning för kyrkan -:58
15 3/4 kannor vin 22:36
1851 års almanacka -:4
En Dopbok enligt räkning 4:24
En Bok papper -:12
Pedellens årslön 7:6
Consistorie Circularie -:1
Enkehjälpen 1:-
Oblater 1:16

Kommentarer:

Skurningen torde ha skett i den tillfälliga lokalen i kommunhuset - kyrkan var ej färdigbyggd.
En kanna Win: gammalt mått = 2,617 liter
Almenacka: fick endast ges ut av Wtenskaps akademin. Nödvändig för att hålla ordning på dagar för Påsk, Pingst och så vidare.
Dopbok: Från förlag, inbunden.
En Bok Papper: en Bok = 25 ark papper.
Pedellen: Kyrkovaktmästaren.
C.C: En fast avgift varje år.
Enkehjälpen: Kyrkan var den enda myndigheten i socknen...
Uppdelning mellan kyrkligt och borgerligt skedde först år 1866, samma år som ståndsriksdagen upplöstes.
Oblater: Nattvardsbröd; kunde även bakas på hemmaplan. I Björna hembygdsgård finns ett " oblatjärn " - som ett våffeljärn.
Pengar: Räknades denna tid i Riksdaler och Skilling.

År 1850: INKOMSTER TILL KYRKAN:

Dr Erich Phersson i Uttersjön för otidigt sänglag l:16
B.J.Grundström i Kärrsjön för otidigt sänglag 1:16
B.Joh.Andersson,Movattnet för missbruk av
Kyrkobrudskruden 2:-
Försålt vin -:24
2/3 kanna vin -:24
11 Jungfrur vin -:32

Kommentar:

Andra inkomster förekom även - vid dödsfall, begravningar, samkväm och möten.
Otidigt sänglag: Uttrycket " i tid och otid "förklarar. Otidigt = före äktenskap.
Kyrkobrudskruden: Lånades ut vid vigslar - men endast till oskulder. Missbruk följdes av böter.
11 Jungfrur vin: 1 jungfru = 8,2 centiliter.

Min far hade en räkning från en målare, som förbättrat altartavlan i kyrkan. där stod bland annat följande:

Förlängt vägen till Helvetet -:12
Förbättrat Marias blick -:4
Breddat den Smala vägen -:3

Avslutningsvis vill jag berätta, dels att jag innehar gravrätten vid Björna kyrka efter min farfar/farmor, som dog på 1933/1923, dels även att jag släktforskat på fars sida till nybyggaren Erik Jansson,Gullsjö, född 1749. Han deltog i kriget mot Ryssland åren 1784 - 1792 som båtsman i tjänst vid kanonerna på ett krigsfartyg.

Mats Hägglöf
mats_hagglof@hotmail.com

INGEN KO PÅ ISEN !

När min barndomsvän och skolkamrat från realskoletiden i Åsele, Olle Svensson, läste min artikel här på bloggen om de av samerna dränkta 291 renarna bad han mig offentliggöra nedanstående. Vill dock först tillägga till nämnda artikel, att samen Utsi i Sirges sameby meddelat, att isen den aktuella katastrofdagen var endast 7 centimeter tjock på sjön Kultjaure. Har tagit del av Försvarets säkerhetsinstruktioner beträffande truppövergång på is liksom Arbetsmiljöverkets anvisningar av 2002 beträffande isvägar i skogsbruket, där man bland annat säger att kärnisen bör vara 32 cm tjock om man kör 5 ton tung lastbil på is. Minns från min barndom, att isen skulle vara minst 25 cm när man i december körde hem hö från raningarna - utslåttern. Jag förordar att Sirges sameby såväl ställs inför rätta som får näringsförbud. 3000 renar x minst 30 kg/st i genomsnitt var vad man med helikopter ville föra över 7 cm tjock is!

Så till Olle Svenssons berättelse:

" I Din text nämner Du uttrycket: Ingen ko på isen. Nu ska jag berätta om när vi för snart 70 år sen hade en ko på isen. Min mormor bodde på ett enkelt torp på södra sidan av Söråselesjön. Där hade hon bl.a. en ko i ladugården tillsammans med de andra vanliga "smådjuren". En höst i början av 1940-talet, när hon var i 80-årsåldern, blev hon lite krasslig & i sämre form. Alltnog. Hon ville att vi i byn skulle överta kon och sätta henne i vår lagård. Landsvägen över Åbron och landsvägen mot Sörnoret är rejält lång och seg att gå på speciellt med en ko, varför min mamma sa: Vi tar kon över isen! Just vid torpet smalnar Stamsjön av och på höstarna dåförtiden var det mycket lågt vattenstånd. Bredden var nog högst 150 meter. Isen var blank och helt snöfri. Vi tog två långa, smala trasmattor, som jag rullade ut och sen gick mor sakta med kon framåt. De stannade & väntade på att jag tog rätt på den bakre av mattorna & sen kilade fram och rullade ut RÖDA MATTAN framför det väntande ekipaget! Allt gick lungt och smidigt till, för vad gäller kor är det aldrig nå´n brådska. Snart var vi uppe på fast mark längst bort i byn, och nu så här långt senare undrar jag om mor sett eller hört talas om den här metoden tidigare. Tilläggas bör: Mormor repade sig gott & levde ytterligare c:a 10 år"

Men så till spektaklet med de dränkta renarna. Första tanken när vi fick höra vad som skett i fjällvärlden var ju: DJURPLÅGERI. Kort sagt: RENSKÖTSEL ÄR ALLDELES FÖR SVÅR FÖR ATT FÅ SKÖTAS AV LAPPAR! Spontant verkar det på tok när man tar till metoder från typ STORINDUSTRIN. De har använt skotrar och 4:hjuliga terrängfordon samt helikopter nu så att de själva blivit utslitna, förbrukade både fysiskt, psykiskt och mentalt, som Björn Borg så klarläggande formulerade utnötnings- och uttröttningskolapser. "

Så långt vännen Olle Svensson. God Jul!

Mats Hägglöf
mats_hagglof@hotmail.com

291 DRÄNKTA RENAR

Sirges sameby i Jokkmokks kommun i Norrbotten är Sveriges största med cirka 300 medlemmar och rätt till innehav av 15 000 renar.

Den 12 november 2009 ville man förflytta cirka 3 000 av dessa renar via helikoptervallning över sjön Kultjaure. Renar går inte frivilligt på svag is.
Tydligen kände renarna att isen gungade ty hjorden började rulla, det vill säga renarna sprang runt runt på isen helikoptern till trots. Resultatet är känt via media: 291 hamnade i vattnet när isen brast och drunknade, DRÄNKTES!

Genast k0m ropen på pengar av skattemedel, 600 000 kronor minst vill man ha för denna bravad! Sametinget har inga egna inkomster, allt är skattebetalarnas pengar som skjuts till. Samefonden får sina pengar via bland annat intäkter från jakt- och fiskekort. Landshövdingen i Norrbottens län, P - O Eriksson har den 23 november vänt sig till regeringen och hemställt om pengar till Sirges sameby. Han lovar regeringen dessutom att ställa personal till förfogande för beredning av ärendet!

Fiskodlare måste ha en av landstinget godkänd katastrofplan att ta till vid massdöd av fisk. Renägarna behöver inte visa upp sådan plan, trots att massdöd inträffat även tidigare, till exempel när Vilhelmina norra sameby tvingade renar över Vojmån med sådan intensitet att runt 75 renar förolyckades - flera trampades ihjäl.

De 291 renarna har med helikopter landats på Kultjaures strand och skall där ligga tills tjälen går ur marken till våren, då de skall grävas ner på på plats. Jag har föreslagit att de skall spridas med samma helikopter i närliggande Sarekområdet - det rör sig om drygt 10 ton; Kolmården förbrukar cirka 40 ton årligen. Men tjii, det skulle på sikt leda till en större rovdjursstam! Föreslår att Svenska Rovdjursföreningen med kraft agerar i samma riktning!

" Ingen ko på isen " är ett känt uttryck som i sin helhet lyder: " Det är ingen ko på isen så länge rumpan är på land " och i Sveriges äldsta ordspråksbok från 1604 heter det : "Ho som koen äger, han måste taga i rumpan".
Talesättet betonar vikten av att hålla fast i kosvansen när kossan ger sig ut på farligheter. Visserligen utgör 291 renar mindre än 2 % av tillåtet renantal för Sirges sameby, men lika fullt ser jag det som ett grymt övergrepp och
finner det naturligt att åtal väcks!

Mats Hägglöf
mats_hagglof@hotmail.com

ATT FÅNGA HAVSÖRN FÖR HAND

Under 1950-talet besökte jag av och till fågelbergen i norra Norge med Harstad som bas för färd till ett flertal fågelberg, av vilka Runde var det främsta. Jag hade lärt känna ornitologen och fångstmannen Kjeldsen på Åsveien i Harstad och han lät mig uppleva fantastiska ting. Att samla ägg från grissla och tordmule på klipphyllorna var en stor upplevelse och Kjeldsen lät sig hissas ner i en lina för att utföra det jobbet. Jag ville själv försöka och med hjälp av en reservlina, obegagnad, bar det iväg de cirka 10 metrarna utför stupet. Linan var oanvänd med reslutat att den var virad, och när jag hissades ned började jag snurra fortare och fortare runt, runt tills den äntligen stannade - och började snurra mig åt andra hållet i stället. Katastrof för mig, jag blev helt yr och mycket rädd och var tvungen att markera med signalsnöret att jag ville upp omedelbart! Jag gjorde inget ytterligare försök och den dagen var förstörd!

Kjeldsen berättade för mig att i Svolvaer fanns det en fiskare och småbrukare bosatt en bit upp på fjällsluttningen, och han fångade havsörn för hand. Helt otroligt! Jag bara måste besöka honom och så blev det. Han lät sig övertalas att jag skulle få uppleva detta och tillvägagångssättet var följande:

Högre upp på fjällsluttningen fanns en grotta, cirka 5 kvadratmeter stor och med en klipphylla utanför. Han hade byggt för ingången till grottan så att där fanns endast en öppning på cirka 30 x 30 centimeter i jämnhöjd med klipphyllan. På denna hylla hade han lagt en åtel, en död get, och dessutom bundit fast den med en hästtöm med repändan in i grottan. Korpar besökte åteln flitigt och det lockade även havsörn att komma på matbesök. När örnen anlände försvann korparna tillfälligt.

I god tid före gryning denna majdag kröp vi in i grottan och stängde för så att endast den lilla gluggen med repändan var öppen. Korparna kom och så småningom även havsörnen - åteln var för min skull utplacerad några dagar tidigare och fåglarna var inmatade. Genom att försiktigt dra i hästtömmen " rörde sig " den döda geten och detta gjorde örnen helt vild, han gjorde allt för att ta livet ur liket. Avståndet till örnens fötter var cirka 30 centimeter och plötsligt stack fångstmannen ut handen och tog ett stadigt grepp om havsörnens ena ben/tars. Det blev ett herrans liv, men han behärskade situationen helt genom att dra in fågeln genom den lilla öppningen. Med vingarna fortfarande utanför fick han så tag i örnens hals och sedan var det ett ögonblicksverk att att vrida halsen av den stora fågeln.

Han var mäkta stolt och nöjd, en marodör mindre till gagn för får och getter på bete, och fågeln sålde han sedermera till en djurkonservator.

Jag bodde två nätter hos denne man med hustru och fick uppleva en annan historia enligt följande:

Till det lilla bostadshuset hörde en låg länga med vedbod,redskapsskjul och en miniatyrladugård för gris, getter och får. Inga kor. I direkt anslutning till ladugården fanns ett utedass med plats för två att sitta. Jag frågade varför de hade en tvåhålig anläggning och fick veta, att de oftast följdes till dasset för att få vara ifred för vittra. När jag första kvällen ensam besökte detta utedass hörde jag att något rörde sig i vedboden. Knäsvag,halvt rädd men nyfiken öppnade jag vedboddörren. och där fann jag en man i 30-årsåldern. Det visade sig vara familjens enda barn, en " gampojke ". Att man förpassat honom till vedboden när jag kom på besök berodde på att hans käke gått ur led sedan en tid tillbaka och hängde ohjälpligt. Man skämdes för detta. Jag lyckades övertala paret att med fiskebåten göra den halvannan timma långa resan till Narvik och få åkomman åtgärdad. Jag följde med på den resan och det var ett villkor för att den skulle bli av.

" Opplev en annerledes og exotisk kultur inhyllet i lofotens magiske lysbrytningar ". Så säger turistreklamen om Svolvaer. Jag instämmer helhjärtat!